En forskningsstudie har undersökt praktiska möjligheter att förbättra kalvhälsan och minska användningen av antibiotika. Gårdar med utomhuskalvar i hyddor jämfördes med kontrollgårdar.
På gårdar med utomhuskalvar var antibiotikaförbrukningen en femtedel av vad som användes på kontrollgårdarna. Den största skillnaden i antibiotikaförbrukningen var att färre gruppbehandlingar gjordes på gårdar med utomhuskalvar men det var också färre antal individbehandlingar av utomhuskalvar.
Vid kliniska undersökningar hade färre utomhuskalvar symtom på lunginflammation (hosta och näsflöde) än på kontrollgårdarna. Kalvdödligheten på kontrollgårdarna var i genomsnitt 6,3% och på gårdar med utomhuskalvar 3,1%. Samtidigt var andelen anmärkningar för lunginflammation vid slakt betydligt lägre (26%) på slaktade utomhuskalvar än på kontrollgårdarnas kalvar (46%).
Forskare följde 38 gårdar inom schweiziska konceptet ”IP-SUISSE”. IP-SUISSE innebär bland annat att kalvarna ska ha tillgång till en rastgård utomhus och vara minst tre veckor gamla vid inköp. Det finns även en begränsning på gruppstorlek med max 40 kalvar per box vid omgångsvisuppfödning eller 15 kalvar per box vid kontinuerlig insättning.
Gårdarna delades i två grupper med 19 gårdar i varje. Alla gårdarna hade kalvuppfödningen vid sidan av mjölkproduktion men minst 50% av kalvarna skulle vara inköpta. En grupp som kallades ”utomhuskalven” skulle göra tre förändringar i driften och sedan jämfördes resultat för sjuklighet, dödlighet, tillväxt och slaktresultat med 19 kontrollgårdar som inte gjorde förändringar.
Rutiner som gårdar med utomhuskalvar införde var:
- Kalvar köptes endast direkt från andra gårdar, motsvarande mellangårdsavtal. All transport av kalvar skedde till gården med kalvar från en gård per hämtning och transporten rengjordes mellan var hämtning.
- Vaccinering med nässpraymot RS-virus och Parainfluensa-3 virus.
- Mottagning i rengjorda och desinficerade ensamhyddor utomhus. Kalvarna stod i hyddorna i tre veckor innan de flyttades till grupphyddor med max 10 kalvar per grupp.
Eftersom kalvarna i ensamhyddor hölls utomhus hinkutfodrades de två gånger dagligen med mjölktaxi. På kontrollgårdarna kunde fri mjölktilldelning med kalvammor användas. Det medförde att kalvar på kontrollgårdarna växte 50 gram mer per dag.
Detta är erfarenheter ifrån Schweiz med andra förhållanden än de svenska. Studien är till exempel gjord på gårdar som i genomsnitt årligen födde upp 41 kalvar på utomhusgårdar medan kontrollgårdarna i snitt födde upp 54 kalvar.
Jag tycker att det hade varit spännande om utomhuskalvarna hade gått i parhyddor så att de även fick sitt sociala behov tillgodosett. Men visst är det inspirerande att det finns lösningar för att minska antibiotikaanvändningen i kalvuppfödningen och att det är fler länder än de nordiska som arbetar aktivt med detta.
Källor:
Becker et al. 2020. Effects of the novel concept “outdoor veal calf” on antimicrobial use, mortality and weight gain in Switzerland. Preventive Veterinary Medicine 176. 104907.
Moser et al. 2020. ”Welfare Assessment in Calves Fattened According to the “Outdoor Veal Calf” Concept and in Conventional Veal Fattening Operations in Switzerland” Animals 10, no. 10: 1810. https://doi.org/10.3390/ani10101810
