En kastning innebär att fostret stöts bort av kroppen och därigenom föds fostret fram dött eller utan att kunna överleva, från 42 till 260 dagar efter befruktning. Kastningsfrekvensen i svenska dikobesättningar är inte känd, men troligen är den underrapporterad. I besättningar med kastningar kan man också se en höjd frekvens av omlöpningar och/eller svagfödda kalvar.
Om mer än fem procent av dräktigheterna slutar med en kastning bör en utredning göras. Det innebär att i en dikobesättning på cirka 20 moderdjur bör redan den första kalven som kastas undersökas. Det finns även forskare som föreslår att man bör utreda redan vid mer än tre procent.
Det finns många olika orsaker till att korna kastar som ibland uppträder ensamma och ibland tillsammans med andra faktorer eller orsaker. Mögelgifter i foder, spårämnesbrister, stress, feber, läkemedel eller genetiska faktorer är olika tänkbara orsaker.
I en äldre svensk studie var mögel i foder och bakteriella infektioner de vanligaste diagnoserna. När orsaken är mögelgifter ses vanligen sporadiska fall och ofta kastningar i sista delen av dräktigheten. Man kan se död vävnad eller förruttnelse där ”kottarna” suttit fast. Ibland ses även vitaktiga hudförändringar som påminner om ringorm på fostret och huden kan vara läderartad.
BRIST på selen, jod och zink, samt de fettlösliga vitaminerna A, D och E kan också ge kastningar och svagfödda kalvar och bör vara med som tänkbara orsaker i en utredning. En annan orsak kan vara kvaliteten på vattnet som kan behöva kontrolleras vid en utredning. Om kon får en infektion som orsakar hög feber kan infektionen och febern i sig göra att det frisätts toxiner och stresshormoner, bland annat prostaglandin och kortisol, som skadar gulkroppen i äggstocken. Gulkroppen tillverkar det hormon som vidmakthåller dräktigheten. Om gulkroppen skadas och försvinner kommer hormonet inte
att tillverkas mer och nivåerna bli för låga. Dräktigheten kan inte hållas och fostret kastas. Även en stark stressreaktion, som till exempel efter en nyårsafton med smällare, kan orsaka en kaskad av stresshormoner som skadar gulkroppen.
Det finns många olika bakterier som kan orsaka kastning eftersom bakterierna kan växa till i både fosterhinnor och foster. Det är viktigt att komma ihåg att det finns ett antal bakterier som kan orsaka aborter och kastningar på nötkreatur som även kan vara smittsamma för människa, så kallade zoonoser. Gravida kvinnor bör absolut inte hantera kastade foster eller hjälpa till med kalvningar i besättningar som har problem med kastningar och många svagfödda kalvar. Exempel på zoonoser innefattar bland annat Salmonella dublin samt Salmonella typhimurium, Listeria monocytogenes och Coxiella burnetii, vilken orsakar sjukdomen Q-feber.
Parasiten Neospora caninum, som hundar är huvudvärd för, kan ge stora problem med kastningar i besättningar. Korna infekteras via oocystor (ägg) som finns i hundarnas avföring. Hundar bör därför inte springa lösa och ha möjlighet att förorena foderbordet med sin avföring. Kastade foster kan se mumifierade ut och man kan se ljusa områden i muskulatur och hjärna.
Vid misstanke om att Neospora canium kan vara orsaken går det att ta blodprov på korna och analysera om det finns antikroppar mot parasiten.
Bovint virusdiarré virus, BVDV, var tidigare en orsak till kastningar, omlöpningar och missbildningar. Numera räknas Sverige som fritt, men BVDV bör ändå ingå som en tänkbar orsak vid problem.
DET ÄR ofta svårt att få fram anledningen till kastningar och i en äldre svensk studie kunde diagnos bara ställas vid hälften av fallen. Trots uppenbara svårigheter att få en diagnos är ändå rekommendationen att försöka ta reda på varför korna kastar genom obduktion. För att öka chanserna till korrekt diagnos måste fosterhinnorna följa med fostret. Obduktioner är kostnadsfria för kunder i Gård & Djurhälsan. Tveka inte att kontakta din veterinär för att få hjälp med remiss för obduktion.
Orsaker till kastning
- Mögel i foder
- Spårämnesbrist
- Vitaminbrist
- Stress
- Feber
- Infektioner
- Bakterier
- Parasiter
- Missbildningar
