Cecilia Kronqvist som arbetar vid Husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet höll föredrag på djurhälsokonferensen som Svenska Djurhälsovården arrangerade den 12-13 mars. Föredraget hette ”Mineraler- var, när, hur” och berörde nötkreaturens och fårens behov av mineraler i foderstaten för att de skall må bra.
Vilka mineraler behövs?
Det finns ett tjugotal mineraler som vi idag vet är viktiga för djuren. De behöver dem för olika funktioner i kroppen, till exempel för att skelettet skall mineraliseras, för att musklerna skall fungera eller för att immunsystemetskall kunna skydda mot sjukdom. Om mineralerna förekommer rikligt i kroppen kallas de makromineraler. Mineraler som endast förekommeri liten mängd betraktas som mikromineraler. Exempel på makromineraler är kalcium, fosfor, magnesium, kalium och svavel. Bland mikromineralerna är koppar, kobolt, zink och selen välkända.
Behov varierar
Djurens behov av mineraler varierar. Ett dräktigt eller mjölkproducerande moderdjur ökar sitt behov av kalk eftersom det går åt till mineralisering av skelett eller för att producera mjölk. Ett växande djur har helt andra behov av mineraler än ett vuxet djur som endast behöver underhålla kroppen. Kroppsstorleken har också betydelse eftersom underhållet ökar hos stora djur i jämförelse med små djur. Slutligen har hela foderstaten betydelse för vilket behov djuren har av ytterligare mineraltillförsel. Markens innehåll av mineraler, gödsling, botanisk sammansättning bestämmer mineralinnehållet i grovfoder och till exempel spannmål. Flera mineraler påverkar varandra och förmågan att ta upp mineraler hos djuret. Kalcium, magnesium, fosfor och kalium kan påverka upptaget av varandra.
Lager eller daglig tillförsel
Vissa mineraler har djuren ett lager av i kroppen medan andra mineraler mineraler måste tillföras regelbundet, kanske dagligen. Kalk lagras i skelettet och djuren har ett enzymsystem som gör att de kan plocka ut kalk vid brist. Djurens förmåga att anpassa sig till förändrat kalkbehov tar lite tid. Därför kan tackor drabbas av kalkbrist när de skall mineralisera fostrens skelett. För kor är det vanligare att de drabbas av kalkbrist när de börjar mjölka eftersom kalkbehovet då ökar snabbt. Hos äldre moderdjur försämras förmågan att plocka ut kalk ur skelettet och det är en förklaring till att kalkbrist hos moderdjur är vanligare hos äldre än hos yngre djur. Magnesium kan inte kroppen frisätta vid behov och därför är djuret beroende av en daglig tillförsel. Vissa mineraler har ett styrt upptag. Då finns det mekanismer i kroppen hos djuret som aktivt hjälper till att ta upp mineralerna. Det gäller till exempel kalk. För andra ämnen som magnesium styrs upptaget av tillgången i magtarmkanalen.
Nedsatt produktion av suboptimal mineralförsörjning
Något vi inte alltid tänker på är att om djuren får för lite mineraler eller för lite av någon speciell mineral så kan det leda till diffusa symptom. Grava brister av kalk ger till exempel lamningsförlamning hos tackor eller pares hos kor. Grava brister av selen eller E-vitamin ger muskeldegeneration eller plötsliga dödsfall, framförallt hos unga djur. Magnesiumbrist uppkommer oftast på våren eftersom det späda gräset innehåller lite fibrer och mycket växtsaft. I växtsaften finns det gott om kalium. Kaliumet interagerar med magnesium och försvårar upptaget av magnesium. Djuren kan då få brist på magnesium. Detta visar sig som allvarliga kramper som djuren kan dö av.
Djur vet inte vad de behöver
Djur vet inte själva hur mycket mineraler de behöver. Vi måste skapa förutsättningar för att de skall få i sig tillräckligt med mineraler för att täcka sina behov. Räkna på hela foderstaten och välj ett mineralfoder som kompletterar fodermedlen som används. Det kan behövas olika mineralfoder till olika djurkategorier och under stallperiod och betesperiod. Går detatt blanda mineralfodret med kraftfoder eller i fullfoder är det större chans att alla djur äter än om mineralfodret utfodras separat. Om det separatutfodras är det viktigt att det håller sig rent och torrt, annars äter djuren sämre. Håll koll på hur mycket mineralfoder som djuren äter. Om de äter för lite kan det bero på att de tycker att det smakar illa. Prova att byta till en annan likvärdig sort eller att utfodra det på annat vis. Natrium, som finns i vanligt salt är den enda mineral som djuren kan känna sug efter. Salt kan därför användas för att få djuren att äta mineralfoder. Salt kan också behöva tillföras separat för att djuren skall kunna tillgodoset saltbehov. Att överutfodra djur med mineraler kan i sällsynta fall leda till förgiftning men framför allt kostar det pengar.
Cecilias viktigaste råd
Cecilias viktigaste råd för att se till att djuren får lagom med mineraler via foderstaten är:
Hela foderstaten är viktig för att kunna välja rätt mineralfoder- om möjligt analysera ert foder.
Djur äter det som är gott, inte vad de behöver. Vi måste skapa förutsättningar för djuren att täcka sitt mineralbehov.
Cecilia Kronqvist
SLU
Lena Stengärde
SvDHV
