Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 1 2023
För Sverige finns inga säkra siffror på hur stor andel av tackorna i en besättning som normalt aborterar, men 1-2 % anses vara inom normalvariationen.
Många olika infektioner kan orsaka aborter hos tackor. Smittämnet kan komma in i besättningen på olika sätt tex via livdjur, förorenat foder, fåglar, gnagare eller via så kallade vektorer ex svidknott och fästingar. Tidiga aborter förlöper som regel symptomlöst och ses enbart som omlöpningar. Även om tackan aborterar i sen dräktighet är hon i många fall inte själv sjuk. Eftersom flera av smittämnena som orsakar abort hos får även kan ge sjukdom inklusive abort hos människa är det av största vikt att iaktta god hygien vid hantering av tackor som aborterar. Gravida kvinnor bör inte alls hantera tackor som aborterar, aborterade foster eller fosterhinnor!
En tacka som aborterar bör alltid isoleras från besättningens övriga djur för att minimera smittspridningsrisken. Hon bör hållas isolerad några dagar och i de fall hon har flytningar minst tills dessa helt har upphört. Ta bort förorenat strö så att detta inte kommer i kontakt med övriga djur. Det kan vara svårt att få svar på vad som orsakat aborten men bästa sättet är att sända in foster och fosterhinnor till obduktion.
Toxoplasmos
En av de vanligaste abortorsakerna hos tackor i Sverige är Toxoplasmos. Infektionen orsakas av en parasit, Toxoplasma gondii, som sprids via unga katters avföring till fårens foder eller strö. Katterna smittas av infekterade bytesdjur tex smågnagare och utvecklar därefter immunitet vilket gör att äldre katter inte överför smitta när de väl genomgått infektion. Toxoplasma överlever länge (minst ett år) i miljön. Precis som hos katten leder genomgången infektion hos fåren till immunitet, vilket gör att det är framför allt de unga tackorna som är känsliga. Smittas en icke-immun tacka under tidig dräktighet (fram till dag 55) leder det till fosterresorption eller tidig abort och ses då som en omlöpning eller tom tacka. Smitta i senare delen av dräktigheten leder till mumifierade foster, fullgångna men dödfödda lamm eller svagfödda lamm. Inte sällan kan det födas helt friska lamm i samma kull. Tittar man noga på efterbörden syns ofta små, vita prickar på ”kottarna”.
Det bästa skyddet mot toxoplasmos är att de unga tackorna utvecklar immunitet innan de blir dräktiga. Utomlands tillämpas ofta vaccinering av ungtackorna innan betäckning som förebyggande åtgärd. Nackdelen med vaccinet är att det har en mycket kort hållbarhet (10 d) från tillverkning till sista förbrukning samt måste förbrukas inom 2 timmar efter det att vaccinet är blandat, vilket gör att det kräver en mycket god planering och fungerande logistik. En annan förebyggande åtgärd är att försöka hålla unga katter undan från fårhuset samt att hålla foder och strö oåtkomligt för katterna. Toxoplasmainfektion kan orsaka aborter och fosterskador hos människa vilket gör att det är viktigt att betona att gravida kvinnor inte ska hantera tackor som kastat eller foster/fosterhinnor från dessa tackor.
En av de vanligaste abortorsakerna hos tackor i Sverige är Toxoplasmos. Infektionen orsakas av en parasit, Toxoplasma gondii, som sprids via unga katters avföring till fårens foder eller strö.
Listerios
En annan relativt vanlig orsak till abort hos tackor i Sverige är listerios. Listerios orsakas av bakterien Listeria monocytogenes som kan ge flera olika symptom hos får, bland annat aborter, döda och svagfödda lamm. Oftast aborterar enstaka djur men ibland kan flera tackor abortera. Listeriabakterien finns i jord och gödsel och sprids i första hand genom förorenat ensilage eller genom ohygieniska utfodringsplatser. Smittspridning kan även ske från aborterade tackor. Bakterien är tålig för frysning, torkning och värme. Djuren smittas via munnen och bakterien sprids från mag-tarm-kanalen och orsakar en allmäninfektion. Förutom aborter kan infekterade djur få hjärninflammation med feber, rörelsestörningar (klassiskt är cirkelgång) och förlamningar som följd, blodförgiftning eller ögoninfektion.
Listeriabakterien infekterar även människor och det är viktigt att gravida kvinnor eller människor med nedsatt immunförsvar inte hanterar sjuka djur eller djur som kastar/aborterar. Listerios förebyggs genom att se till att ensilaget är korrekt skördat, ensilerat och lagrat samt att utfodringsplatsen är hygienisk. Dräktighet, stress, parasiter, eller andra sjukdomstillstånd gör djuren mer mottagliga för listerios.
Anaplasma
Anaplasma phagocytophilium är en fästingburen bakterie som ger hög feber och leder till ett sänkt immunförsvar hos det smittade djuret, vilket banar väg för andra infektioner. Dräktiga tackor kan abortera och baggar kan få nedsatt fertilitet. Mer om denna infektion i nästa nummer av Fårskötsel.
Campylobakter
Infektion med campylobakterbakterier är mycket smittsam om den kommer in i en besättning. Introduktion av smittan kan ske via infekterat foder eller vatten, livdjur (friska smittbärare), fåglar och smågnagare eller indirekt via människor. Aborterade foster och fosterhinnor från infekterade tackor innehåller mycket bakterier. Symptom är framför allt aborter i sen dräktighet eller svagfödda lamm. Tackorna kan uppvisa feber och livmoderinflammation. Vid introduktion av smittan kan en stor andel av tackorna abortera inom kort tid en s.k. abortstorm. Genomgången infektion anses ge livslång immunitet.
Q-feber
Bakterien Coxiella burnettii infekterar i första hand idisslare men kan också infektera vissa andra arter inklusive människa. Infekterade idisslare utskiljer bakterien i mjölk, urin, träck samt i fostervatten och fosterhinnor. Bakterien är mycket motståndskraftig och överlever länge i miljön. Q-feber förlöper vanligtvis utan symptom men kan orsaka en abortstorm. Svagfödda lamm samt nedsatt fertilitet och livmoderinflammation hos tackorna kan också förekomma. Coxiella-bakterien finns hos får i Sverige men förekomsten anses generellt vara låg.
Salmonella
Olika typer av salmonellabakterier kan orsaka kastningar framför allt i senare delen av dräktigheten. Tackorna kan visa olika symptom beroende på vilken typ av salmonella som är orsaken till infektionen. Salmonella kan t. ex. komma in i besättningen via livdjur, smittat foder eller fåglar.
Border Disease
Border Disease är en virussjukdom som är nära släkt med nötkreaturens BVDV och smitta kan ske mellan djurslagen. Border Disease orsakar kastningar, tomma tackor samt svaga lamm. Om infektionen sker i tidig dräktighet kan lammen bli kroniskt infekterade och fungera som smittbärare. Dessa lamm har ofta dålig tillväxt, förändrad ull och rörelsestörningar (”hairy shakers”) men kan även födas symptomfria. Tack vare att Sverige genomfört ett omfattande saneringsarbete för att utrota BVDV hos svenska nötkreatur och numera betraktas som fritt från BVDV har fårnäringen kunnat åka ”snålskjuts” och den svenska fårpopulationen är sannolikt fri från Border Disease-virus.
Enzootisk abort
Enzootisk abort kallas också smittsam kastning och orsakar abortstorm. Infektionsämnet är en klamydiabakterie (Chlamydophilia abortus). Det är den vanligaste orsaken till abort i Storbritannien och norra Europa och begränsning av sjukdomen sker där i stor utsträckning genom vaccination. Vaccination ger dock inte ett fullständigt skydd mot infektionen. Enzootisk abort leder ofta till att besättningen får permanenta problem med kastningar och svagfödda lamm då smittämnet överlever länge i miljön samt förekomst av kroniskt infekterade djur. Enzootisk abort har hittills aldrig påvisats i Sverige.
Brucellos
Brucellos orsakas av brucellabakterier och orsakar aborter och reproduktionsproblem hos flera djurslag bland annat får. Abortstorm hos tackor i sen dräktighet samt testikel- och bitestikelinflammation hos baggar hör till symptombilden. Sverige är officiellt friförklarat från Brucellos och smittan har inte förekommit i landet på över 50 år, undantaget enstaka fall hos hund.
Schmallenbergvirus – åter aktuellt
Under åren 2012- 2013 hade många fårägare problem med att det föddes missbildade lamm orsakade av Schmallenbergvirus som sprids genom svidknott. Efter detta utbrott var en stor andel av djuren immuna och vi vet inte säkert i vilken utsträckning smittan funnits kvar i landet. Enstaka kliniskt misstänkta fall har dykt upp under åren, men analys av viruset har många fall inte gjorts av kostnadsskäl. Sent under 2022 påvisade SVA Schmallenberg hos ett missbildat lamm för första gången på nästan 10 år.
Vuxna djur får endast lindriga symptom som ofta går obemärkt förbi, men om en tacka infekteras i tidig dräktighet (1-3 mån) så kan lammen bli missbildade med böjda, stela leder, vriden nacke, krökt rygg och vattenskalle. Lammen föds ofta fullgångna men är dödfödda eller dör snart efter födseln. Sannolikt kan även dödfödda lamm utan synliga missbildningar eller onormalt många tomma tackor vara en del i symptombilden. En genomgången infektion leder sannolikt till livslång immunitet vilket gör att infektion med Schmallenberg går i cykler. Efter ett större utbrott är många djur immuna och möjligheten för viruset att spridas begränsas. Efter ett antal år har andelen immuna djur minskat i besättningen/området och skyddet mot sjukdomen avtar.
Förebyggande åtgärder är begränsade; det finns i dagsläget inte något vaccin och effekten av insektsrepellerande medel på knott är inte känd. Under svenska förhållanden anses svidknotten vara aktiva ungefär mellan april och november. Genom att lägga betäckningen av tackorna så att de inte är i tidig dräktighet under denna tid minskar risken för att lammen ska påverkas.
Ett lamm missbildat på grund av schmallenberginfektion 2022. Det var tio år sedan infektionen drabbade svenska fårägare och de djur som då drabbades blev livslångt immuna. Nu finns tecken på att infektionen kan vara på tillbaka.
Foto: Birgitta Ulväng
Tänk på:
- Skicka in foster och fosterhinnor (hinnorna är viktiga!) till obduktion
- God hygien när det gäller foderproduktion och utfodring
- Smittskyddet (Djur-Djur, Djur-Människa, Besättning-Besättning)
- Beställ gärna transportlåda från SVA
