Höga koncentrationer av ammoniak och damm i stalluften är exempel på miljöfaktorer som kan utlösa lung- och lungsäcksinflammationer hos grisar. Drag och hög luftfuktighet är andra faktorer som kan ha en negativ inverkan på djurhälsan.
Hur ser det då ut i våra grisbesättningar? Är stallmiljön acceptabel eller finns det stora brister som måste rättas till? För att få svar på den frågan genomfördes ett projekt i Västerbotten och Norrbotten där stallmiljön undersöktes i nio besättningar. Genom beviljade EU-medel kunde en byggkonsult, Bert-Tage Einarsson, Vännäs, engageras för miljöundersökningarna.
Miljörapport gjordes
Projektet utfördes i olika steg och inleddes med en inventering och en okulär besiktning av stallbyggnaderna. Därefter följde mätningar i stalluften av ammoniak- och koldioxidkoncentrationer, luftfuktighet, drag med mera. När dessa analyser var klara fick djurägaren en miljörapport med förslag till åtgärdsprogram.
I fem av besättningarna gjordes efter ett år uppföljningar där resultatet av utförda åtgärder analyserades. Som avslutning på projektet anordnade Svenska Djurhälsovården en endagskurs för grisproducenter där de viktigaste slutsatserna av projektet presenterades. På kursen gavs även en översikt av de vanligaste miljöorsakade sjukdomarna och vad de har för ekonomisk betydelse.
Dålig tilluft
I de flesta undersökta besättningarna kunde konstateras att klimatanläggningarnas kapacitet var tillfredsställande. Däremot förelåg brister i tillsyn, justeringar, reparationer och underhåll av anläggningarna. Trasiga, smutsiga och igensatta tilluftsdon, dåligt fungerande spjällregleringar samt strypta takfotsöppningar var några av de saker som medförde dålig tilluft i stallen. Felaktigheter sågs även hos frånluftsdon, gasavsug och reglercentraler. En genomgående anmärkning var att anställd personal sällan eller aldrig fick tillräcklig information om hur anläggningarna skulle skötas. Detta skapade missuppfattningar som ofta ledde fram till egna och ibland mindre lyckade problemlösningar.
Vid de uppföljningar som gjordes efter ett år märktes en klar förbättring i luftkvaliteten i en besättning där djurantalet, och därmed produktionen, minskat i avvaktan på investeringsbeslut gällande om- och tillbyggnationer. I övriga besättningar hade få eller inga åtgärder vidtagits vid tiden för uppföljningarna.
Högre krav på säljare
Idag fungerar det tyvärr så att många säljare av klimatanläggningar inte tar sitt fulla ansvar efter det att produkten är levererad och monterad i besättningen. Ett minikrav måste vara att det vid varje köp ges tydliga instruktioner om hur anläggningen ska skötas. Det bör även tecknas ett avtal som ger rätt till uppföljningar och service en viss tid efter installationen.
Byte av ventilationssystem är ofta både dyrt och komplicerat varför man i första hand bör inrikta sig på att få det befintliga systemet att fungera. Årlig översyn och justering av tilluftsdon, fläktar, gasavsug och reglercentraler behöver inte vara så komplicerat och ta mycket tid i anspråk. En enkel checklista med ett lämpligt antal kontrollpunkter kan vara ett bra hjälpmedel. För bästa resultat är det viktigt att all personal är med vid genomgångarna och informerar sig om hur klimatanläggningarna ska skötas. I många fall är det de enkla men regelbundna rutinerna som ger det bästa resultatet.
Per Beskow
Svinhälsoveterinär
