Under åren har suggan blivit mer effektiv och har därför högre krav på miljö och skötsel. Ett gott hull är grundförutsättningen för att suggor i en grupp kommer i brunst och blir dräktiga samtidigt för att nästa grisningsomgång i sin tur ska bli sammanhållen. Utdragna grisningsomgångar missgynnar både de först grisande suggorna och de senast födda smågrisarna. En negativ spiral sätts igång som ofta är svår att bryta.
Ökad mjölkproduktion
På tio år har avvänjningsvikten ökat 1,5 kg/gris och antal avvanda grisar har enligt PigWin ökat med 0,8 grisar/kull. Kullvikten vid avvänjning har alltså ökat från 82,5 kg till 105 kg med samma digivningstid, 34 dagar. I många besättningar är medelkullvikten vid avvänjning ännu högre. Den ökade kullvikten vid avvänjning visar att suggor mjölkar mer.
För att växa 1 kg behöver smågrisen dia 4,2 kg mjölk. En sugga behöver 8 MJ OE (omsättningsbar energi) för att producera 1 kg mjölk. För att producera 380 kg mjölk behöver suggan äta 3040 MJ, plus foder för eget underhåll och tillväxt, cirka 27 MJ/dag. Om digivningsperioden är 34 dagar ska suggan ha ätit 3960 MJ fram till avvänjningen för att producera 380 kg mjölk. Det blir i genomsnitt 116 MJ/dag eller cirka 9 kg torrfoder beroende på typ av digivningsfoder. Fodertilldelningen är mindre de första tio dagarna efter grisning och större i slutet av grisningen. Är det fler grisar i kullen och/eller tyngre avvänjningsgrisar kräver suggan mer foder.
Gammal eller ny fodernorm
Enligt den nu gällande fodernormen ska suggan ha 27 MJ/dag och ytterligare 7,6 MJ/diande gris vid full fodergiva 10-14 dagar efter grisning. Det duger för 1998 års produktion med avvänjningsvikten 8,5 kg/gris, men inte för dagens duktiga suggor. Suggor med bra genetik för smågris- och mjölkproduktion ställer krav på anpassning av fodertilldelningen.
Utfodra efter mjölkproduktion
Räkneexemplet visar att suggor ska utfodras efter mjölkproduktion och inte efter antal diande smågrisar. Det skiljer 300 MJ, vilket motsvarar cirka två till tre millimeter i suggans ryggspäck. Viktigt är också att fodergivan under hela digivningsperioden blir den rätta. Under de 10-14 första dagarna efter grisning är inte suggan uppe i full fodergiva, men det behövs inte i och med att hon inte är uppe i full mjölkproduktion. Däremot måste hon få en högre fodergiva i slutet av digivningen för att motsvara den höga mjölkproduktionen under de tre sista veckorna av digivningen. Om inte förstagrisare orkar äta den mängd foder som behövs för den mängd mjölk hon producerar måste hon tillåtas mjölka mindre genom att färre grisar diar henne. Alla spenar behöver inte dias av första kullen. Spenar som inte används kan komma igång att producera mjölk nästkommande kullar.
Om inte suggorna får tillräckligt med foder mjölkar de på hullet, men inte enbart på hullet. Foderinnehållet för att täcka suggans behov av mineraler, vitaminer och protein är beräknat per MJ. Mjölkar suggan på hullet tar hon samtidigt av sina inlagrade resurser av proteiner i muskler och mineraler i skelettet vilket naturligtvis inverkar negativt på hållbarhet och livstidsproduktion.
Råd
• Kontrollera i foderdatorn efter varje grisningsomgång att fodertilldelningen har varit den rätta. Detta görs för att kunna justera utfodringsstrategin till nästa grisningsomgång. Avvänjs i genomsnitt 11 grisar/kull med avvänjningsvikten 10 kg/gris och det är 40 suggor i gruppen ska omgången ha förbrukat 162 400 MJ (4060 MJ/sugga x 40 suggor).
• Utfodra två gånger per dag vid grisning och öka till tre helst fyra utfodringstillfällen under de sista tre veckorna av digivningsperioden.
• Följ suggornas mjölkproduktion med en ökad fodergiva under hela digivningsperioden. Får suggan sitt foderbehov täckt är hon bra förberedd inför nästa dräktighet.
• Foderföretagen har utvecklat bra digivningsfoder som bättre garanterar suggans näringsbehov för hög mjölkproduktion. Med blötfoder bör en hög koncentrationsgrad, cirka 4 MJ/kg blötfoder, eftersträvas.
Barbro Mattsson
Försöksansvarig Svenska Pig
