Vid IPVS-kongressen (International Pig Veterinary Society) sommaren 2010 fanns ett antal publikationer som avhandlade den ”nya” typen av diarré på spädgrisar (NNPD, New Neonatal Porcine
Diarrhoea). Rapporterna kom från många länder, bland annat Frankrike, Danmark, Brasilien, Sverige och Belgien. Underlaget till rapporten från Danmark bestod av en enkät som danska grisveterinärer hade fått svara på. I danska besättningar är det många spädgrisar som drabbas av diarré men dödligheten är låg. Diarrén uppstår inom två till tre dagar efter födelsen, den är vattnig till krämig och leder framför allt till ojämn tillväxt. Veterinärerna anser att det generellt är en hög hälso- och hygienstandard i drabbade besättningar och en orsak till problemen kan vara brister i råmjölkstilldelningen. I undersökningen påvisades inga samband mellan vaccinationsstrategi och kliniska fynd av diarré.
Bakteriologiska undersökningar
Från Sverige rapporterades en studie som genomförts i samarbete mellan Svenska Djurhälsovården och SVA. I sex besättningar som hade problem med diarré på spädgrisar samlades träck in och analyserades. Målsättningen var att försöka finna möjliga bakteriella orsaker till spädgrisdiarrén. Inga oväntade bakterier påvisades. E. coli, Enterococcus och Clostridium perfringens typ A (CpA) påvisades i alla 17 prov, men inga av de vanliga diarréframkallande kolibakterierna kunde påvisas i något av proven. En studie från Brasilien hade undersökt tarmfloran på spädgrisar med och utan diarré i 15 besättningar. CpA var den vanligast förekommande bakterien, både hos grisar med och utan diarré. Denna bakterie kan producera toxiner och man
hittade toxinproducerande stammar även hos grisar utan diarré. Det näst vanligaste fyndet var Clostridium difficile och därefter rotavirus och E. coli.
NNPD i Frankrike
Den ”nya” typen av spädgrisdiarré (NNPD) förekommer i många franska besättningar. Den ses även i välskötta besättningar, vilket också danskarna rapporterat. Bakteriologiska undersökningar gav resultat som liknar de rapporter som finns från andra länder. De hittade Enterococcus durans, olika typer av clostridier, som Cl. difficile
och CpA, samt rotavirus, men inga E. colibakterier. Erfarenheter från humanmedicinen visar att Cl. difficile kan spridas mycket snabbt inom en vårdenhet. Det kan därför vara bra att tänka på den personliga hygienen hos den personal som hanterar nyfödda grisar, så att inte infektionen sprids från kull till kull i samband med olika skötselrutiner. I en annan fransk studie hade suggornas ålder och grisningsförloppet studerats. I nio besättningar delades kullarna in i två grupper. En grupp bestod av suggor som hade kullar med NNPD och den andra gruppen bestod av suggor som hade kullar utan diarré. Resultatet av studien visade att avkommorna till unga suggor (kullnummer 1 och 2) löpte större risk att drabbas av NNPD. Förlossningstiden hade också betydelse. Långa förlossningstider ökade risken för kullar med diarré. Tidigare svenska studier har också visat att spädgrisar med NNPD är vanligare i gyltkullar och i stora kullar. Studier som presenterades på IPVS-kongressen pekar på att orsakerna till spädgrisdiarrén NNPD kan handla om mängden och tilldelningen av råmjölk.
Råmjölken viktig
Råmjölken är absolut nödvändig för den nyfödda grisens överlevnad. Råmjölken innehåller immunoglobuliner som skyddar grisen mot infektioner. I en studie från Belgien redovisades att den mängd råmjölk som suggan har kan vara mellan två och fem kg. Denna mängd påverkas inte av kullstorleken, vilket innebär att det kan bli stor skillnad mellan olika spädgrisars tillgång på råmjölk. I blodprov från spädgrisar analyserades mängden immunoglobuliner som grisarna fått i sig via råmjölken. Efter analysen delades spädgrisarna upp i två grupper, de som fått lite råmjölk och de som fått mycket råmjölk. Det var betydligt högre dödlighet i gruppen som fått lite råmjölk.
Allmänna råd
Av de studier som redovisades på kongressen framkom inte något stöd för att det skulle vara någon ”ny” infektion som orsakar den ”nya” spädgrisdiarrén, NNPD. Andra orsaker verkar vara av större betydelse såsom suggans ålder, utdragen grisning samt mängden och tilldelningen av råmjölk. Det viktigaste för den nyfödda grisen är att få råmjölk i riklig mängd och så tidigt som möjligt. Vidare måste närmiljön och klimatet i grisningsboxen vara optimalt för en nyfödd gris, annars blir grisen nedkyld och kan varken ta upp näring eller immunitet. En förutsättning är också att suggan/ gyltan är frisk i samband med grisningen, så att alla grisarna får dia direkt efter grisningen.
Carl-Johan Ehlorsson
Svinhälsoveterinär
