Svenska grisuppfödare har visat att det omöjliga är möjligt
Onödig eller oriktig användning av antibiotika påskyndar utveckling och spridning av resistenta bakterier (MRSA, ESBL, VRE). Under flera decennier har denna utveckling pågått och nu är flera allvarliga infektioner hos människa ibland omöjliga att behandla. Vissa sjukdomar bland djur uppvisar samma utveckling. Ett exempel är Brachyspira hyodysenteriae, som orsakar svindysenteri, och som i flera länder på kontinenten är resistent mot tiamulin. Sedan 1986 har antibiotika i tillväxtstimulerande syfte varit förbjudet i Sverige medan det i övriga EU-länder förbjöds först 2006. När beslutet togs i Sverige blev det för många grisproducenter ett abrupt uppvaknande. Inledningsvis ökade antibiotikaförbrukningen för behandling av sjuka avvänjnings/tillväxtgrisar, men efterhand utvecklades och förbättrades foder, rutiner, inhysningsförhållande och produktionssystem. Sedermera har uppfödningsförhållandena anpassats till grisarnas behov och de senaste 10 åren har förbrukningen/behovet av antibiotika för att behandla sjuka djur stadigt sjunkit. En liknande utveckling kan vi nu se i flera länder i EU, exempelvis Danmark, Frankrike och Nederländerna.
Ny djurhälsolag i EU
Sedan 2007 har EU arbetat med en ny djurhälsolag för animalieproduktionen (Animal Health Law). Tanken är att den ska träda i kraft nästa år (2013) och kommer då att sätta ramarna för ”verksamheter som rör djurens hälsa och välbefinnande” under många år framöver. En av grundidéerna är att ”det är bättre att förebygga än att bota” och med detta sätta fokus på förebyggande åtgärder inklusive övervakning av sjukdomar, biosäkerhet/smittskydd och forskning. Målsättningen är att få ett tydligt regelverk för djurhälsa i hela EU. Den veterinärmedicinska läkemedelslagstiftningen är också föremål för översyn. Det finns en utbredd rädsla för att användningen av vissa antibiotika kan leda till resistenta bakterier. Det stora samhällshotet ligger i sämre folkhälsa genom fler svårbehandlade infektioner hos människor. Röster höjs nu för att förbjuda användning av vissa typer av antibiotika till djur. I bland annat Danmark, Frankrike och Nederländerna har man redan idag frivilliga överenskommelser om att inte använda vissa typer av antibiotika till livsmedelsproducerande djur. Utöver detta har man i vissa länder tuffa målsättningar för minskning av antibiotikaförbrukningen. I Nederländerna skulle förbrukningen minskas med minst 20 % fram till 2011 jämfört med 2009 års siffror och den ska minska ytterligare fram till 2015.
Läkemedelsövervakning i Europa
Alla EU:s medlemsländer är genom det s.k. zoonosdirektivet skyldiga att övervaka resistensutvecklingen hos livsmedelsproducerande djur. Dessutom registreras den totala försäljningen av antibiotika. Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) arbetar med att utveckla en gemensam standard för att kunna jämföra olika länders förbrukning. Ett sätt är att omvandla den totala förbrukningen till en förbrukning baserad på antal´kilogram levande djur .
– DANMAP (DK), NORM VET (NO), FINRES (FI), FARM (FR), MARAN (NL), SVARM (SE) är exempel på nationella övervakningsprogram. Gemensamt för dem är att de årligen sammanställer antibiotikaförsäljningen och förekomst av resistens i respektive hemländer.
– ESVAC (European Surveillance of Veterinary Antimicrobial Consumption) är ett projekt som drivs av EMA. Projektet startade i april 2010 efter en begäran från EU-kommissionen. ESVAC samlar löpande in data över antibiotikaförsäljningen från 22 medlemsländer. Dessa data används för att identifiera eventuella riskfaktorer som kan leda till utveckling och spridning av antibiotikaresistens inom djurhållningen.
– EFSA (europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) är expertmyndighet inom EU för vetenskaplig rådgivning i alla frågor som direkt eller indirekt rör livsmedelsäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd.
Jämförelser svåra att göra
Dokumentationen över antibiotikaförbrukningen varierar mycket inom EU vilket innebär att det är svårt att göra bra jämförelser mellan länder. Från Danmark, med den sannolikt mest omfattande uppföljningen i världen, kan man exempelvis tydligt utläsa förändringar över tid av förbrukningen nom grisproduktionen. Även Nederländerna mäter förbrukningen noggrant. Men, och det är ett viktigt men, det är svårt att korrelera försäljningen av antibiotika till mängden djur. Det finns inga säkra uppgifter på antalet djur över tid eller djurens totalvikt, varför det är viss osäkerhet i alla tal. I Sverige har förbrukningen som tidigare nämnts minskat och där det minskade djurantalet till viss del kan förklara minskningen. I Danmark har det skett en minskning av antibiotikaförbrukningen till gris med ca 18 % mellan 2010 och 2011 (Vetstat, DK). I Nederländerna har en liknande minskning skett av den totala antibiotikaförsäljningen till livsmedelsproducerande djur, ca 32 % mellan 2009 och 2011 (Bondt N, LEI Wageningen, NL). I Sverige har antibiotika för inblandning i vatten och foder till livsmedelsproducerande djur minskat med 38 % sedan 2006 (SVA).
Stort ansvar ligger på animalieproduktionen
Fortfarande säljs antibiotika i en del EU-länder utan recept och i vissa länder säljs medicin direkt av veterinärer. Antibiotika är ofta mycket billigare i det korta perspektivet jämfört med förebyggande åtgärder på gårdarna. Det är en stor utmaning att förändra detta synsätt. Tanken med den nya djurhälsolagen inom EU är att fokusera på förebyggande åtgärder i stället för ”brandkårsutryckning”. Även om djurhälsan och biosäkerheten förbättras kommer det alltid att finnas djur som drabbas av sjukdomar som är behandlingsbara. För dessa måste möjligheten att bekämpa bakteriella infektioner finnas kvar. Med tanke på att inga nya antibiotika med unika verkningsmekanismer har utvecklats sedan slutet av 1970-talet måste all användning av antibiotika ske med stort ansvar.
Carl-Johan Ehlorsson
Djurhälsoveterinär Ängelholm
