Stora kullar ger högre dödlighet
I Europa har man en dödlighet före avvänjning på i snitt ca 13 %. Om man räknar med dödfödda ligger siffran på 16-20 %. Sverige har i detta sammanhang tyvärr en topplacering vad gäller dödlighet före avvänjning. Denna dödlighet ger en ekonomisk förlust men är också ett växande djurskyddsproblem. Den ökade dödligheten är direkt associerad till allt större kullar och målet för näringen måste vara att hitta lösningar för att förbättra smågrisens möjlighet att överleva trots de stora kullarna. I sammanhanget skall man komma ihåg att evolutionärt är suggan anpassad till att överproducera kultingar. Stora kullar och hög dödlighet är därför starkt sammankopplat.
Födelsen ett kritiskt moment
Först skall grisen överleva födelsen. Det är väl känt att ett mycket kritiskt moment i grisens liv inträffar under förlossningen. När det är stora kullar, grisningstiden är lång och grisen är sent född i kullen så ökar risken för att grisen skall vara dödfödd. Dödfödda grisar har också visat sig ha vissa fysiska karakteristika som att de är små och oproportionella. Detta indikerar någon slags försämrad tillväxt redan i livmodern, troligen beroende på en placenta (moderkaka) med nedsatt kvalité. Även om grisen föds levande kan den syrebrist som varit i livmodern på grund av en försämrad placenta öka risken för att grisen ska dö tidigt. Sådana grisar hittar juvret sent, har låg kroppstemperatur och de har även en lägre tillväxthastighet.
Vikt och utveckling har betydelse för överlevnaden efter födelsen
När det gäller överlevnaden efter födelsen har grisens förmåga att utföra ”rätt” beteende vid juvret, men också dess födslovikt och mognadsgrad av inre organ, stor betydelse. Förmågan att upprätthålla kroppstemperaturen är också viktig. Grisen föds med små energireserver och här har grisens storlek betydelse. Ju mindre grisen är ju snabbare sjunker kroppstemperaturen efter födelsen. De grisar som dör under dagarna efter födelsen faller ofta offer för hypotermi-svält-ihjälliggningskomplexet. Även om vikten har stor betydelse för överlevnaden, upp till 40 % dör före avvänjning vid en vikt <1 kg och bara 7 % vid vikt > 1,6 kg, så har även grisens grad av utveckling stor betydelse. Man har sett att vissa kroppsliga karakteristika, som bland annat en avvikande huvudform och kort avstånd mellan tryne och knorr, har betydelse för överlevnaden. Dessa förändringar tyder på en patologisk tillväxtrubbning och drabbade grisar har sämre chans att överleva än en storleksmässigt mindre gris som är normalt utvecklad.
Tyngre grisar påverkar själva mjölkmängden
Att råmjölken är livsviktig för spädgrisen är väl känt. Det första målet ger också energi som hjälper grisen hålla kroppstemperaturen. Med för lågt råmjölksintag ökar risken för senare infektion men också risken att bli ihjällegad av suggan. Man har sett att tyngre grisar som är födda tidigt under grisningen vann fler kamper om spenarna. De etablerade också snabbare en ”trohet”till spenen. De diade oftare och växte därmed bättre. Troheten till en spene gör att grisen själv på ett bättre sätt kan påverka mängden mjölk den kan dia i framtiden genom en aktiv stimulering av juverdelen. De svagare grisar som får byta spene mellan digivningarna får på detta sätt ett sämre utgångsläge och har mindre påverkan på mjölkmängden. Dock har man sett att även små välutvecklade grisar kan ha denna förmåga och på så sätt skapa sig en bättre framtid.
Födelsevikten minskar när kullstorleken ökar
Större kullar ger högre dödlighet och lägre födslovikter. En ökning från 11 till 16 grisar per kull gav en minskning av medelvikten från 1,6 kg till 1,25 kg per gris. Med en ökning av kullstorleken ser man också en ökning av tillväxthämmade grisar i kullen, inte bara viktmässigt. Dessa pellegrisar har i livmodern en proportionellt mindre placenta med lägre blodflöde och de föds med försämrad tillväxtpotential. De har en lägre mognadsgrad och även immunsystemet påverkas av detta vilket kan påverka framtida sjuklighet. Större kullar ger också en större variation i kullen vilket ytterligare ökar risken för tidig död hos vissa individer.
Essentiella aminosyror och bobyggnad ger bättre överlevnad
Hur kan överlevnaden förbättras? De svar som gavs av Emma Baxter rör denutrition och miljö men också genetik.
Fodermässigt kan man försöka påverka både placentakvalitet och embryokvalitet. Man har bland annat sett att vissa essentiella aminosyror som L-arginin kan påverka placentakvalitén positivt. Fiskolja i fodret under senare delen av dräktigheten har också resulterat i en förbättrad överlevnad hos smågrisarna.
Miljömässigt det är viktigt att suggan är i god kondition och att miljön är så stressfri som möjligt vid grisningen. En lugn sugga som kan utföra bobyggnadsbeteende får en kortare grisning med mindre risk för syrebrist på smågrisarna.
Det trycktes också på vikten av att personalen dels skapar ett så bra mikroklimat med värme till smågrisarna som möjligt, men också hjälper dem att utföra de första timmarnas livsviktiga beteenden där intaget av råmjölken är det allra viktigaste. Eventuella kullutjämningar skall göras från 12 till 24 timmar efter födseln och inte senare. Vid kullutjämning har det visat sig att det är en fördel att flytta sogrisarna som klarar sig bättre än hangrisar i en ny kull.
När det gäller smågrisarnas mikroklimat har man sett att en 5 cm tjock halmbädd minskar smågrisens värmeförluster med 40%. Emma Baxter fastslog att det inte går att fortsätta att avla på bara fler födda grisar per kull. En mer hållbar strategi är att avla på avvanda grisar per kull eller som danskarna gör på antalet levande grisar på dag 5 efterfödelsen (LP5). Även om dödligheten fortfarande är hög har man i Danmark fått en ökning med 2,3 fler avvanda grisar per kull sedan 2004 då man införde LP5.
Framtida avelsarbete måste inrikta sig på att avla på mer robusta spädgrisar och en minskning av den stora inomkullsvariationen vad gäller födselvikt. Man bör också försöka att ytterligare förbättra modersegenskaperna hos suggorna.
Sammanfattningsvis kommer det att krävas en kombination av förbättring av miljö, foder, management och genetik för att komma till rätta med den höga spädgrisdödligheten.
Magnus Paulsson
Djurhälsoveterinär Skara
