Svindysenteri orsakar stora ekonomiska förluster i många länder
Svindysenteri orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Sjukdomen är spridd över stora delar av världen och orsakar ekonomiska förluster till följd av ökad sjuklighet/dödlighet, stora medicinkostnader samt försämrad tillväxt. Internationellt anges de ekonomiska förlusterna till motsvarande 50 kr per gris i smittade besättningar.
Symptomen härrör från de skador som bakterien orsakar i grovtarmen. Blodig, slemmig diarré är ett vanligt, men inte nödvändigt symptom. Ibland ses istället cementliknande avföring och i vissa fall är hög dödlighet eller dålig tillväxt det mest påtagliga. I första hand uppträder symptomen hos tillväxtgrisar och slaktgrisar.
På senare tid har stora problem uppstått till följd av att bakterien på många håll blivit resistent mot flera antibiotika. Mycket möda läggs därför ned på att hitta alternativa sätt att kontrollera sjukdomen.
I Sverige är situationen betydligt bättre till följd av en restriktiv antibiotikaanvändning samt att vi länge praktiserat omgångsuppfödning och haft sektionerade stallar. Dessutom görs provtagningar avseende dysenteri två gånger per år i avels- och gyltproducerande besättningar. Om dysenteri påvisas i en livsvins- eller smågrisproducerande besättning måste denna saneras innan grisar åter kan försäljas/förmedlas. Vidare görs smittspårning i de besättningar som levererat grisar till en besättning där dysenteri konstaterats. SvDHVs certifierings- och smittspårningsprogram har bidragit till att svindysenteri är en relativt ovanlig sjukdom i Sverige idag.
Stress och olika fodermedel kan påverka dysenteribakterien
På många håll i världen har svindysenteri i första hand kontrollerats genom mer eller mindre rutinmässig medicinering. Men till följd av de uppkomna resistensproblemen måste man nu söka efter nya sätt att hantera sjukdomen.
Ett sätt är att minska stressen. Stresshormonet noradrenalin stimulerar tillväxten av dysenteribakteriens nära släkting Brachyspira pilosicoli. Troligen gäller detta även andra brachyspiraarter inklusive B. hyodysenteriae. Det är därför, som alltid, viktigt att minska risken för stressutlöst sjuklighet genom god hantering och väl anpassade miljöer för grisarna.
Ett annat sätt är att ge ett foder som hämmar dysenteribakterien. I flera försök har man sett att vissa fodermedel kan hämma brachyspirabakterierna genom att minska slemproduktionen i grovtarmen eller genom att skapa en för bakterierna otrivsam tarmmiljö. Exempel på det förstnämnda är till exempel dieter som till största delen består av kokt ris. Denna diet ger låg slemproduktion i grovtarmen och minskar därför etableringen av dysenteribakterier. Exempel på fodermedel som förändrar den mikrobiella balansen i grovtarmen till nackdel för bakterien är cikoria, lupin och sockerbeta. I nuläget är det varken ekonomiskt eller praktiskt möjligt att framställa denna typ av foder kommersiellt. Men man tänker sig att de nya kunskaperna gällande grovtarmens bakterieflora skulle kunna användas vid utveckling av framtidens grisfoder.
Alternativ till antibiotikabehandling på gång
Att hitta ett alternativ till antibiotikabehandling kan vara ytterligare ett sätt att hantera sjukdomen på. I Spanien studeras för närvarande effekten av ett kommersiellt preparat innehållande substanser från vitlök. Dessa substanser anses ha en antibiotikaliknande verkan. I laboratorieförsök har de visat sig ha hämmande verkan på dysenteribakterierna. Huruvida det fungerar ute i besättningarna är ännu inte vetenskapligt studerat.
Vaccin mot dysenteri har funnits länge, men dessa har ofta varit av begränsat värde för att kontrollera sjukdomen. I vissa länder använder man ännu, med viss framgång, så kallade autogena vacciner. Med autogena vacciner avses vacciner som framställts av bakteriestammar som odlats fram från den enskilda besättningen.
Ett stort framsteg i detta sammanhang är att dysenteribakteriens genuppsättning nyligen har kartlagts. Detta ger förhoppningar om att ett verksamt vaccin inom några år skall kunna framställas kommersiellt.
Sammantaget händer det en hel del på dysenterifronten. Vikten av ansvarsfull antibiotikaanvändning och god biosäkerhet får dock inte glömmas bort.
Susanne Stjernelid
Djurhälsoveterinär Linköping
