Djurhälsa inverkar på olika nivåer
Djurhälsan har effekt både på intäkter och kostnader. Det kan gälla på besättningsnivå men också på samhällsnivå när det gäller epizootier och zoonoser. En allvarlig zoonos, som exempelvis salmonella, kan drabba många människor och förutom kostnader och obehag för drabbade individer ansträngs vårdapparaten med ökade kostnader. Bekämpning av epizootier är ofta mycket kostnadskrävande för samhället. Ett exempel är bekämpningen av mul- och klövsjuka i Storbritannien 2001. Förutom samhällskostnader kan också ökade omkostnader påtagligt beröra många privata aktörer, som direkt eller indirekt kan påverkas av restriktioner av olika slag. Som exempel nämndes olika delar av livsmedelsbranschen, hotell, restauranger och transporter av olika slag.
Dålig djurhälsa ger många olika kostnader
Professor Theuvsen utgick från begreppet djurhälsa och där en god djurhälsa är grunden för en god förtjänst. Samtidigt kan det föreligga kostnader för att upprätthålla den goda djurhälsan. Han vidareutvecklade detta ytterligare både för kostnads- som förtjänstsidan med ett antal exempel. Om vi börjar med minussidan, alltså kostnader för dålig djurhälsa, kan det enkelt sammanfattas hög sjuklighet, hög dödlighet, höga behandlingskostnader, dålig produktivitet och därmed svag lönsamhet. På minussidan gav han exempel på åtgärder som strävar till att höja en svag djurhälsa såsom investeringskostnader för förbättring av djurens miljö och skötsel genom bättre hygienrutiner, utfodring, sektionering, ventilation etc. Vidare kan man ha kostnader för sanering och vaccinationer. Alla dessa insatser bokför professor Theuvsen på minussidan men dessa kostnader ska, om de utförs korrekt, medföra en förbättrad djurhälsa och som en följd av detta ökad tillväxt, färre behandlingar och minskad dödlighet. Många insatser och investeringar kan vara svåra att mäta, men den ökade lönsamheten som bör följa ska självklart överstiga insatta resurser. Men även om inte alla insatser kan sägas vara lönsamma kan man av etiska skäl ändå behöva genomföra sådana. På plussidan kan kort sägas att en god djurhälsa i grunden bör medföra en god lönsamhet. Här beskrev han det som förtjänst av att ha en god djurhälsa. Men, faktiskt kan man inom vissa gränser ha förtjänst av att djurhälsan inte är på topp. Där kan man förenklat peka på extensiva system där man inte har stora resurser satsade i kostsamma faciliteter. Då kan man acceptera till exempel en sämre tillväxt och ökad foderförbrukning.
Lungproblem ger försämrad tillväxt
Professor Theuvsen gav också exempel på konkreta kostnader för olika sjukdomar, vilket väl bekräftar siffror Svenska Djurhälsovården tidigare beräknat och redovisat. Här följer några av föredragshållarens exempel som är intressanta. Han visade på ett klart omvänt samband mellan dödlighet och tillväxt i slaktgrisuppfödningen i Tyskland, både i intensiva system på stall och extensiva system som kan vara till exempel utedrift. I besättningar med en dödlighet på 6-8 % var den dagliga tillväxten cirka 600 gram/dag, medan den hos besättningar med en dödlighet på under 2 % låg på över 800 gram/dag. Självklart följer också en hög foderåtgång en dålig produktion. Det råder ingen tveksamhet att en god djurhälsa bör eftersträvas. Vidare visade professor Theuvsen på klara samband mellan sjukdomar som svindysenteri och ledinfektioner och dålig tillväxt. Drabbade grisar växte sämre jämfört med friska kontrollgrisar under samma uppfödningsförhållanden. Att lungproblem är en orsak till försämrad tillväxt är känt. Professor Theuvsen redovisade, dock utan att direkt definiera vilken typ av lungförändringar som avsågs, hur tillväxten kan påverkas av förändringens utbredning, se tabellen på sidan 17. Avslutningsvis konstaterade professor Theuvsen att han i sina undersökningar också funnit att en vit fläcklever som är delvis förändrad kan innebära en försämrad slaktvikt med 3,7 kg. Har levern omfattande förändringar kan tillväxten ha påverkats med så mycket som 6,4 kg.
Göran Karlsson
Djurhälsoveterinär, Linköping
