Vad är Treponema-bakterier och varför är de intressanta?
Vad har tandlossning, syfilis, halta kor och grisar med hudsår egentligen gemensamt? Svaret på frågan är Treponema-bakterier. De senaste fyra åren har jag ägnat mig åt att forska kring dessa bakteriers förekomst och betydelse i bogsår och öronsår på grisar.
Treponema-bakterier tillhör en grupp av spiralformade bakterier som med ett samlingsnamn kallas för spiroketer. Andra spiroketer som har betydelse inom grisproduktionen är bl.a. Brachyspira hyodysenteriae, som orsakar svindysenteri, och Brachyspira pilosicoli som kan ge gråaktig diarré och minskad tillväxt. Det som är särskilt spännande med släktet Treponema är att det finns många dithörande bakteriearter som har samband med sjukdomar i hud och slemhinnor hos olika djurslag. Treponema pallidum som orsakar syfilis hos människa är kanske den mest kända av dessa, medan andra Treponema-arter associeras med tandlossning hos människa. På senare år har forskningen kring smittsamt klöveksem på nötkreatur intensifierats, och många studier pekar mot att Treponema- bakterier orsakar denna smärtsamma och produktionsnedsättande sjukdom.
Nytt forskningsområde men gammal kunskap
Treponema-bakteriers roll i hudsår på gris är ett nytt forskningsområde som bygger på gammal kunskap. Ända sedan början av förra seklet finns vetenskapliga notiser om spiralformade bakterier i sår hos grisar. Exempel på hudlidanden som beskrevs i dessa rapporter var klövröta och sår på bål, ben och huvud. I några av artiklarna visade författarna att sårmaterial från sjuka grisar kunde orsaka nya sår på friska grisar. Spiroketerna som beskrevs i studierna upptäcktes med hjälp av mikroskop, men inga försök att odla dem gjordes på den tiden. Därför gick det heller inte att bestämma närmare vilka bakterier det rörde sig om.
Fram tills alldeles nyligen fanns inga odlingsförsök av spiroketer från sår på grisar beskrivna. Det är kanske inte så underligt med tanke på att denna typ av bakterie är känd för att vara svårodlad. För några år sedan lyckades dock vår forskargrupp odla spiroketer från öronsår, bogsår och munslemhinna på grisar. Bakterierna i pilotprojektet identifierades och visade sig tillhöra släktet Treponema. Upptäckten lade grunden till vidare studier som mynnade ut i två avhandlingar, varav min blev den ena. Den andra avhandlingen skrevs av Olov Svartström, civilingenjör i molekylär bioteknik.
Kan bakterierna spridas från munnen?
Inför studierna i avhandlingarna utformades idén att bakterier av släktet Treponema har en viktig roll när bogsår och öronsår förekommer i smittsam och/eller allvarlig form, och kanske även vid andra hudåkommor hos grisar. Vi ville undersöka förekomsten av Treponema-arter i hudsår hos grisar, karaktärisera bakterierna och se om det fanns ett samband mellan Treponemabakterier från mun och i hudsår. En annan idé var nämligen att bakterierna kunde spridas till såren via bit- och slickbeteende hos grisarna. Vi ville också studera hur hudsåren såg ut, samt se var i såren bakterierna fanns.
Prover samlades in från grisar i 19 svenska besättningar under perioden april 2010 till december 2011. Som forskare på ett universitet är kontakten med fältet ovärderlig, och vår forskargrupp är mycket tacksamma för all den hjälp vi fick från djurägare, förmän, djurskötare och veterinärer och att vi var välkomna att besöka så många besättningar.
Treponema-bakterier är vanliga och finns djupt i såren
Resultaten från studierna i min avhandling visade att bakterier av släktet Treponema är vanligt och rikligt förekommande i öronsår och bogsår hos grisar. Treponema-bakterier kunde också hittas i ansiktssår hos spädgrisar och i andra hudsår på kropp och huvud hos grisar. Dessutom såg vi tecken på släktskap mellan Treponema-bakterier i sår och munslemhinna, vilket kan tyda på en spridning av bakterier från mun till hudsår. En enorm mångfald av Treponema-arter från hudsår och munslemhinna påvisades, även om en art, Treponema pedis, var vanligast i de undersökta såren. Denna art är enligt andra studier vanlig även i smittsamt klöveksem på nötkreatur.
Våra studier i mikroskop av vävnad från såren visade att de allra flesta av de undersökta skadorna såg ut att ha utvecklats under en längre tid. Med hjälp av en speciell teknik (fluorescens) kunde man se att treponemorna fanns djupt ned i såren. Andra typer av bakterier kunde ses på ytan, men Treponema-bakterierna utgjorde huvuddelen av de bakterier som fanns i såren. Treponemornas roll som en bidragande orsak till öronsår och bogsår behöver fortfarande utredas vidare, men våra resultat pekar på att dessa bakterier kan ha en viktig betydelse i kroniska och allvarliga hudsår hos grisar.
Vad betyder resultaten?
Internationellt sett har våra resultat väckt intresse bl.a. hos forskare som arbetar med klöveksem på nötkreatur. Det är också möjligt att våra resultat kommer ha betydelse i andra sammanhang i framtiden, som t.ex. vid Treponema-infektioner hos människor. Projektet var av grundforskningskaraktär, och som så ofta med forskning väcktes fler nya frågor än givna svar. Klart är dock att vi idag vet betydligt mer om bakterier i sår på våra grisar än vi visste innan. Nu vet vi att Treponema-bakterier är vanliga och att de ofta finns i massiv förekomst. Vi vet inte vilken betydelse de har, men en teori är att de gör såren allvarligare, och att de fördröjer sårläkningen. Vetskapen om att bakterierna kan spridas mellan mun och sår gör att man funderar kring om kultingarna bör hindras från att bita i såren, och i så fall hur?
Något som nu saknas är kunskaper om hur vi ska hantera dessa sår. Det finns en uppsjö av information vad gäller riskfaktorer, gradering och förebyggande av både bogsår och öronsår, men när man väl står där framför en sugga med bogsår, hur gör man då? Behöver man behandla? Vilken typ av behandling är i så fall bäst? Med avstamp i ny kunskap om bakterieförekomst i hudsår på grisar är detta frågor som jag skulle vilja arbeta vidare med i framtiden.
Projektet finansierades av FORMAS. Övriga medarbetare i projektet: Annette Backhans (SLU), Anna Rosander (SLU), Claes Fellström (SLU), Katinka Belák (SVA), Kirstine Klitgaard (DTU), Marie Sjölund (SVA), Märit Pringle (SVA), Olov Svartström (SLU), Richard Zuerner (SLU), Tim Kåre Jensen (DTU). Avhandlingen kan erhållas från författaren, och finns även tillgänglig elektroniskt här.
Frida Karlsson
Djurhälsoveterinär Katrineholm
