Konceptet ”strategisk halmning” innebär att en sugga, i en vanlig konventionell grisningsbox, ges 15-20 kg hackad halm två dagar före beräknad grisning. Detta gör att suggan har tillgång till extra mycket bomaterial vilket gör att hon utför mer bobyggnadsbeteende inför grisningen. Smågrisarna som föds i strategiskt halmade boxar har det också betydligt mer ombonat då halmbädden som bildas täcker både spalt och betonggolv vid grisningen. I studien undersöktes vad detta har för betydelse för smågrisarnas överlevnad.
Kroppstemperaturen sjunkersnabbt efter födelsen
För de smågrisar som överlever grisningen börjar omedelbart kampen för fortsatt överlevnad. Till skillnad från våra andra husdjur så slickar suggan inte sina kultingar torra vid födseln. Smågrisen har dessutom ingen päls som skyddar mot kyla. Detta gör att kroppstemperaturen hos alla smågrisar sjunker cirka 2 °C inom 30 minuter efter födseln. Den nyfödda smågrisen är helt beroende av en varm och dragfri närmiljö för att torka upp. Den behöver sedan snabbt få i sig den energirika råmjölken för att kunna återfå normal kroppstemperatur igen. Svagfödda grisar som inte orkar ta sig fram till juvret fort nog riskerar att tappa ännu mer i kroppstemperatur. Likaså är grisar med låg födselvikt särskilt utsatta. Tidigare studier har visat att smågrisar som föds på spaltgolv i regel blir mer nedkylda jämfört med de som föds på fast betonggolv med golvvärme. Nerkylda grisar riskerar hamna i en ond cirkel. Ju mer nerkyld smågrisen är, desto svagare blir den och den får då ännu svårare att ta sig fram till och hävda sig vid juvret. Kraftigt nerkylda grisar dör därför av svält i mycket hög utsträckning.
Svält och klämning vanligaste dödsorsakerna
I den aktuella studien obducerades alla smågrisar som dog under de fem första dagarna. Resultaten visar att svält var den vanligaste förekommande huvudsakliga dödsorsaken (34 %) följt av att smågrisarna klämdes ihjäl av suggan (28 %). Totalt sett dog lika många smågrisar i de båda grupperna, men andelen som dog av svält var 24 % i strategiskt halmade kullar jämfört med 45 % i kontrollkullarna (se figur 1).
Figur 1. Orsaker till varför smågrisarna dog under de fem första dagarna i strategiskt halmade boxar (405 smågrisar) och i kontrollboxar (367 smågrisar). Orsakerna har fastställts vid obduktion.
Att färre smågrisar svälter i strategiskt halmade boxar beror till stor del på att den stora mängden halm skapar en optimal närmiljö för den nyfödda grisen, vilket minskar risken för kraftig nerkylning. Halm har goda isolerande egenskaper. Då halmbädden täcker även spalten vid grisning minskar risken för att smågrisarna föds direkt på spaltgolvet. Man är heller inte lika beroende av att personal finns på plats för att uppmärksamma starten av grisningen till exempel nattetid då det redan är väl halmat runt suggan.
Strategisk halmning ger högre kroppstemperatur
I ett examensarbete från SLU (Johansson, 2008) har den strategiska halmningens förmåga att förebygga kraftig nerkylning undersökts mer i detalj. I försöket mättes och följdes kroppstemperaturen på 441 smågrisar i 38 kullar med jämna intervall efter att grisningen var helt avslutad. Resultaten visar att halmen effektivt bidrar till en snabbare återhämtning i kroppstemperatur hos smågrisarna (se figur 2). Skillnaden i uppmätt kroppstemperatur var som störst 8 timmar efter grisningens slut. Smågrisarna i strategiskt halmade boxar hade då 0,3 °C högre kroppstemperatur i genomsnitt när temperaturen hade korrigerats för födelsevikten. Efter 24 timmar var skillnaden inte lika stor. Detta beror troligtvis på att många av de kraftigast nerkylda grisarna redan hunnit dö. Som tidigare nämnts har födelsevikten stor inverkan på kroppstemperaturen. I studien klarade sig smågrisarna med lägst födelsevikt (<1.5 kg) betydligt bättre i de strategiskt halmade boxarna. Vid mätningen 8 timmar efter grisningens slut var det endast 6 % av dessa grisar som hade en kroppstemperatur som understeg 38 °C. I boxar med traditionell halmtilldelning var det 36 % av smågrisarna med låg födelsevikt som var underkylda vid samma tidpunkt.
Boxens utformning kan ha påverkat resultatet negativt
I motsats till förväntningarna var det däremot något fler grisar som dog till följd av klämning i försöksgruppen i den stora studien (se figur 1). En av anledningarna kan vara att smågrisarna vistades mer ute i boxen istället för i smågrishörnan eftersom halmbädden erbjuder en varm och komfortabel miljö på hela golvytan. Smågrishörnorna på samtliga gårdar bedömdes dessutom som undermåliga eftersom de inte hade tak. Optimal temperatur i smågrishörnan för nyfödda smågrisar är 32-33 °C. Utan tak är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla en så hög temperatur. I strategiskt halmade boxar är därför halmbädden ute i boxen minst lika attraktiv för smågrisarna om smågrishörnan inte håller måttet. På tre av försöksgårdarna hade suggan också mindre än 5 m2 fri yta att röra sig på och det saknades avbärare längs med boxväggarna. Båda dessa faktorer har i andra försök visat sig öka risken för att smågrisarna liggs ihjäl. I kombination med att grisarna vistades mer ute i boxen i närheten av suggan i de strategiskt halmade boxarna är det tänkbart att detta fick större negativa konsekvenser i försöksgruppen. Det är med andra ord inte säkert att utfallet hade blivit detsamma om försöket istället gjorts i boxar med avbärare, med mer utrymme för suggan och med bättre smågrishörnor.
Figur 2. Medelkroppstemperatur hos smågrisar i boxar med strategisk (Halm) eller traditionell tilldelning av halm före grisning (Kontroll). Kroppstemperaturen är korrigerad för födselvikt. Olika bokstav indikerar att skillnaden är statistiskt signifikant (p<0,05).
Rebecka Westin
VMD veterinär Skara
