Grunden för en konkurrenskraftig och lönsam smågrisproduktion är en väl fungerande reproduktion. Vid ett inledande besättningsbesök i Fruktsamhetslyftet kartlades och analyserades reproduktionsdata (PigWin). En noggrann besättningsgenomgång gjordes då rutiner, djurflöden, suggornas kondition med mera diskuterades. Baserat på detta skräddarsyddes ett rådgivningsprogram. En uppföljning erbjöds efter cirka 6 månader. Varje besök avslutades med att vi tillsammans med personalen bestämde att fokusera på tre råd för att förbättra fruktsamheten. Vi har nu bearbetat delar av resultaten statistiskt i 5 suggringar med fler än 1000 SIP och i 5 besättningar med fler än 500 SIP
Fokus på tre mål
Total blev det 99 råd i de 33 deltagande besättningarna. Här presenteras de viktigaste råden och i nästa nummer av tidningen kommer en utförligare redogörelse.• Förbättra och förändra brunstkontroll och semineringsarbete efter avvänjningen (24 råd).• Göra en ordentlig brunstkontroll 3 veckor efter seminering/betäckning (14 råd).• Betäcka gyltorna vid en optima ålder, 7 till 8 månader (14 råd).• Minska diperiodens längd för ungadjur till 5 veckor (14 råd).• Minska ofrivillig utslagning av ungadjur (12 råd).
Svårt att mäta förändringar i fruktsamhet över tid
Vi mäter traditionellt fruktsamhet i antal avvanda smågrisar per sugga och år. Har Fruktsamhetslyftet lyckats förbättra detta mått i svenska grisbesättningar? Analyser av trender (förändringar) av totalt och levande födda grisar samt avvanda smågrisar visar divergerande resultat. En del besättningar har förbättrat sina resultat, andra är oförändrade och en del har t.o.m. sämre resultat. Detta beror på olika faktorer såsom; har vi definierat rätt fokusområden och har rådgivningen nått fram dvs. hur bra är vi på att kommunicera och hur bra är besättningarna att ta emot råd. Det måste också finnas möjlighet att förverkliga råden. Dessutom påverkar det nya genetiska materialet förändringen.
Optimal ålder vid första grisning
I Fruktsamhetslyftets besättningar var den ofrivilliga utslagningen av ungadjur hög, gyltor ersatte ofta första- eller andragrisare. Livstidsproduktionen för suggorna blev låg. Produktiviteten och djurhälsan påverkades negativt. Suggor producerar som bäst vid fjärde till femte grisningen och besättningsimmuniteten blir inte stabil med många unga suggor. Gyltkullar har högre sjuklighet, som till exempel spädgrisdiarré, som i sin tur leder till ökad användning av antibiotika. Det är också förenat med dålig djurvälfärd att djuren slås ut i förtid. Finns det då något sätt att förutsäga gyltans hållbarhet? I tabellen visas hur åldern vid förstagrisning inverkade på antalet producerade kullar.• Flera gyltor som var 350-399 dagar(11,5 till 13 månader) gamla vid sin första grisning, fick 3 kullar eller fler jämfört med gyltor som var yngre (330-349 dagar) och de som var äldre (400-450 dagar) vid grisning.• Det var störst utslagning redan efter första kull bland de äldre gyltorna (400-450 dagar) och färre av dem fick två kullar jämfört med de yngre gyltorna.• Medelålder vid utslagning var 762 dagar för gyltor som var 330-349 dagar vid första grisningen, 787 dagar för gyltor som var 350-399 dagar och 816 dagar för gyltor som var 400-450 dagar. Det är alltså dålig ekonomi att betäcka gyltorna vid en hög ålder. De äldre gyltorna stannade längst i besättningen, trots att de producerade färre kullar. Skillnaderna var signifikanta.
Mest bekymmersamt är att spridningen i ålder vid första grisningen är stor. I diagrammet visas resultat från 4 besättningar med fler än 500 SIP. Spridningen var 320-480 dagar. Det finns alltså en stor potential att öka hållbarheten för våra suggor genom att minska spridningen i ålder vid första grisning. Vi vet att en gylta ska ha uppnått vissa tröskelvärden i ålder, kroppsvikt och fettansättning vid betäckning. Riktlinjer för vikt och fettansättning varierar beroende på det genetiska materialet. Däremot gäller riktlinjen för ålder vid betäckning, oberoende av det genetiska materialet. Rekommendationen för ålder vid första betäckning är när gyltorna är 7 till 8 månader gamla och absolut inte äldre än 9 månader.
Hur ska spridningen i ålder vid förstagrisningen minskas?
Problemet är att hitta brunst hos gyltor. Att seminera så att gyltorna hamnar rätt i en grisningsgrupp är en konst.
En lösning är naturlig brunstsynkronisering. Detta är enklast om gyltans förstabrunst upptäcks, börja därför brunstkontrollen vid 5 månaders ålder. Gyltan visar brunst med 18-24 dagars intervall. Efter dag 12 i brunstcykeln är gyltan känslig för yttre stimuli och flyttbrunst kan utlösas från dag 16. Glöm inte att gyltor som växer upp utan galtkontakt visar sin första brunst minst tre veckor senare än gyltor som växer upp med galtkontakt! Utnyttja överraskningseffekten när ni flyttar gyltorna i betäckningsavdelningen och använd gärna olika galtar.
En annan lösning kan vara medicinsk synkronisering. Det finns idag läkemedel för brunstsynkronisering på licens i Sverige. Men det är praktiskt svårt att använda läkemedlet. Eftersom det inte är tillåtet att delegera behandlingen till djurhållare måste veterinären själv åka ut på gård och behandla varje gylta. För att behandling ska vara möjlig måste första brunst ha upptäckts och noteras. Vi undersöker nu om det i framtiden kan bli möjligt, att vid behov, använda läkemedlet vid delegerad behandling när den naturliga brunstsynkroniseringen har misslyckats.
Nödvändigt med en besättningsanpassad plan för rekrytering
Det är alltså av stor vikt att det finns en plan för rekrytering och hur gyltorna optimalt kan slussas in i besättningen, både ur fruktsamhets- och hälsoperspektiv. Vi måste prioritera det ekonomiska värdet av hållbara rekryteringsdjur.
Nästa utmaning- Slaktsvinslyft
Det är nödvändigt är att knyta samman effektiviteten, inklusive djurhälsan i smågrisled och slaktgrisled. Om fler avvanda smågrisar inte möts av system och omhändertagande i tillväxt och slaktgrisleden som är anpassade efter att fler smågrisar avvänjs, riskerar detta att bli den svaga länken. Trettio smågrisar per årssugga är nog så bra, men trettio slaktadegrisar per SIP med bra tillväxthastighet och foderutnyttjande och lågdödlighet – det är ekonomi.
Lena Eliasson-Selling
djurhälsoveterinär Uppsala
Foto: sandrakry@tele2.se
