8000 smågrisar i nio besättningar
I nio danska besättningar studerades cirka 70 kullar per besättning. Besättningarna var stora med mellan 300 – 1300 suggor i produktion. Totalt vägdes och öronmärktes cirka 8000 smågrisar vid födseln. Dessa följdes sedan noggrant under 21 dagar och varje förflyttning dokumenterades. Smågrisdödligheten varierade mellan 14 – 24 % i de studerade besättningarna under försöksperioden. I besättningarna praktiserades olika strategier för kullutjämning. I vissa besättningar flyttades kultingarna huvudsakligen vid ett tillfälle, medan man i andra rutinmässigt flyttade en och samma gris både två och tre gånger. Dessa omförflyttningar skedde i regel sent, det vill säga efter dag 2. I den besättning där flest förflyttningar genomfördes hade nära 40 % av kultingarna flyttats en gång och en lika stor andel hade flyttats flera gånger under de tre veckor då undersökningen pågick. Detta innebar att endast 20 % av kultingarna i denna besättning fått stanna kvar i sin egen kull. Totalt flyttades en fjärdedel (26 %) av alla 8000 smågrisar inom 24 timmar efter födseln och 30 % flyttades mellan dag 2-21.
Sämre överlevnad hos smågrisar som flyttades sent
Resultaten visade tydligt att kullutjämning var lyckosam när den skedde tidigt, inom 24 timmar efter födseln. Att kullutjämna sent var däremot ingen bra idé. Bland smågrisar som flyttades dag 2 eller senare var dödligheten högre än bland grisar som inte flyttades. De statistiska beräkningarna visade att risken att dö var 2,5 gånger högre för sent flyttade grisar.
Hela kullen påverkas
Suggan lär sig känna igen sina egna smågrisar under de första dygnen efter födseln, den så kallade präglingen. Kultingar som tillkommer efter denna period försöker suggan instinktivt mota bort. Detta får konsekvenser för hela kullen. I beteendestudier som jämfört flytt på dag 1 jämfört med dag 4 har suggan visat sig vara mer aggressiv, både mot egna och tillflyttade kultingar, när flytt skett på dag 4. Man har också visat att det tar längre tid till digivning sker efter en sen flytt och suggan avbryter fler digivningar än om kullutjämningen har skett tidigt. Det är alltså inte bara den flyttade grisen som påverkas, utan hela kullen. Dessutom återupptas kampen om spenarna när nya kultingar tillkommer efter att spenordningen är etablerad, vilket även det kan påverka digivningen negativt för hela kullen. Ytterligare en riskfaktor är risken för att sprida smitta till mottagande kullar. Diarré smittar lätt och kan få mycket stor utbredning om smittade grisar flyttas från en kull till en annan. Det finns alltså många orsaker till att inte flytta fler smågrisar än nödvändigt.
INNAN KULLUTJÄMNING PÅBÖRJAS
• Spädgrisarna ska dia råmjölk i minst 12 timmar efter födelsen innan de får flyttas. Märk med sprayfärg de först födda i kullen och anteckna när dessa fötts och när grisningen är avslutad.
• Tillämpa skiftdigivning i stora kullar så att alla grisar får tillräckligt med råmjölk.
• Kontrollera och notera antal fungerande spenar. En sugga kan bara ha så många diande smågrisar som hon har fungerande spenar till.
• Flytta så få spädgrisar som möjligt mellan kullarna. Utnyttja i första hand övertaliga spenar hos nygrisade suggor med mindre kullar.
• Flytta i första hand stora grisar från kullen. En tumregel är att grisarna som flyttas ska vara minst lika stora som spädgrisarna i den mottagande kullen.
• Det kan ta upp till 8 timmar innan de flyttade grisarna får dia sin nya sugga. Grisarna som kullutjämnas måste därför ha fått råmjölk och vara livskraftiga nog för att klara flytten. De först födda kultingarna (=de du märkt med färg) är oftast de som fått mest råmjölk och är därmed väl rustade att klara en flytt.
• Flytta så få gånger som möjligt. Kullutjämningen ska vara avslutad senast 36 timmar efter grisningen.
Rebecca Westin
djurhälsoveterinär Skara
