Kort om hull, varför pratar vi om det?
Utöver att det rent basala att vi varken ska ha utmärglade eller gravt överviktiga djur, finns det flera produktionsmässiga skäl till att hålla tackorna så nära optimalt hull som möjligt. Detta eftersom både under- och överhull inverkar menligt på tackans förmåga att prestera.
Bedömning av tackans hull är ett viktigt verktyg för att avgöra hennes nutritionsstatus, dvs om hon får i sig den mängd näring hon behöver. Utöver att vara ett verktyg för att utvärdera nutrition och hälsa, kan hullbedömning också vara en del av veterinärens kliniska undersökning, användas som en del i produktionsplanering alternativt vara en del i ett protokoll för bedömning av djurvälfärd samt ingår som ett av kraven för ”fårpengen” (djuromsorgsersättning). Läs gärna mer om hull och hur det bedöms i våra tidigare artiklar i Fårskötsel eller på Gård&Djurhälsans hemsida.
Målsättningen är att tackorna inte varierar med än 1 – 1,5 hullpoäng under hela året. Ett hullpoäng omkring 3 är lagom under större delen av året.
Hullpoäng, på engelska Body Condition Score (BCS) bedöms efter en femgradig skala där 1 är ett kraftigt avmagrat får och 5 är ett djur i kraftigt överhull. Skalan är densamma oavsett ras eller typ av får. Dock måste hänsyn tas till att skelettets konformation (hur kraftigt skelettet är), höjden på tornutskotten och muskelansättningen varierar mellan olika raser. Vilken hullpoäng som ges avgörs i första hand av hur tvärutskotten känns.
Bedömning av hull kräver ingen specialutrustning, däremot kunskap om hur det korrekt utförs. Hullbedömning görs genom att känna på ländkotorna, muskulaturen och fett över ländryggen på fåren, med andra ord att man noga känner med handen längs detta område. Anledningen till att vi bedömer just detta område är att det växer till sent i djurens utveckling och att det är en plats där fett lagras in sent och mobiliseras först. Det gör att det är ett område som kommer att variera i muskel- och fettansättning när djuret växlar i vikt. En negativ aspekt av hullbedömning är att det är en subjektiv metod, eftersom det handlar om just bedömning av hullet. Det innebär ett och samma djur kan bedömas lite olika av olika personer. Så länge resultaten inte ska användas i forskning har detta dock mindre betydelse. Dock är det så att om man är flera som behöver bedöma hullet på djur i en och samma djurgrupp, kan det vara lämpligt att regelbundet kalibrera sig mot varandra. Detta för att försäkra sig om att man göra samma bedömningar.
Ett alternativt till hullbedömning är att helt enkelt väga djuren. Detta har till fördel att det är en helt objektiv metod, dvs vågen ger samma svar oavsett vem det är som väger djuren. Nackdelen är att det kräver att man dels har en våg och att den vågen är på samma ställe som djuren befinner sig. Den tar inte heller hänsyn till skillnader tex i storlek mellan djur. Vågen är dock (i det närmaste) ett måste när det kommer till bedömning av tillväxt på lamm: hullbedömningsskalan är framtagen för vuxna djur och är inte gjord för att bedöma slaktmognad. Hullbedömning av dina djur ger dig en god uppfattning om deras näringsintag är anpassad till deras produktion. Genom att regelbundet göra bedömning av hullet på dina djur kan du följa hur de svarar på förändringar i utfodring, liksom se förändringar mellan år.
Vad har tackans hull med lammen att göra?
Tackans hull avgör mer än bara hur mycket muskler och fett hon har över ländryggen: beroende på om hon är över eller underutfodrad kommer hennes hormonella system vara inställda på att lagra eller frigöra energi vilket får effekt på hennes metabolism, hormonspel osv. Det påverkar allt från att kvaliteten på och antalet ägg som frigörs vid ägglossning, till hur väl hon svarar på baggen vid brunst och till hur väl hon kan ta hand om lamm vid födsel och under digivning.
Det tar 6 månader för äggcellerna att mogna fram i tackans äggstockar, vilket innebär att grunden till nästa säsongs lamning och lammtillväxt läggs redan under den föregående laktationsperioden. Notera att det alltså är tackans nutritionsstatus 6 månader före betäckningen, inte före nästkommande lamning. Det är inte bara antalet ägg och deras kvalitet som grundläggs, utan även flera faktorer som påverkar embryoutvecklingen och fostertillväxten vilket kan påverka lammens livskraft vid födseln.
Under dräktighetens sista 8 veckor ökar tackornas energibehov. Då sker en stor del av tillväxten hos fostren och även grunden till deras livskraftighet. Låg hullpoäng hos tackan under denna period riskerar att ge lamm som föds med mindre mängd brunt fett och sämre sugreflex.
Ytterligare en aspekt där tackans hull spelar in är på mjölkproduktionen. Utvecklingen av juvret sker även det under dräktighetens sista 8 veckor, vilket gör denna period helt avgörande även för hur den kommande mjölkproduktionen kommer att bli. Tackor med hull 3,5 producerar en signifikant större mängd råmjölk som tackor med hullpoäng under 3. Också råmjölkens kvalitet grundläggs under denna period. Hull under det rekommenderade denna period kan inte bara innebära att mjölkproduktionen blir fördröjd, utan också att den kan komma att bli nedsatt under hela den kommande laktationen.
Vilka samband har studierna visat?
Inledningsvis en uppmaning till försiktighet i tolkningen av dessa resultat: studierna visar på trender i de undersökta djurgrupperna och kan därmed inte tolkas som att det gäller för alla individuella tackor.
Jo, att tackor med optimalt hull vid avvänjning och betäckning fick fler lamm än tackor som var i underhull under dessa viktiga perioder. Lamm till tackor som haft optimalt hull hade också bättre tillväxt till 8 veckors ålder och avvänjning, även om den tydligaste effekten var på kullstorleken. Tackor i underhull fick inte bara färre lamm, risken för att de helt går tomma ökar också avsevärt vid hull under ca 2,5 hullpoäng.
Förbättring i hull mellan föregående avvänjning och betäckningen visade inte någon inverkan på tackans fertilitet eller vikten på hennes lamm vid avvänjning. Det vill säga att om tackans hull var för lågt vid avvänjningen, spelade en ökning i hull fram till betäckningen mindre roll eftersom påverkan på äggstockarna skett tidigare än så.
Tackans hull vid scanning har visat sig påverka lammens avvänjningsvikter, där tackor med BCS 2 avvande signifikant lättare lamm än tackor med BCS 3. Hullet under första delen av dräktigheten påverkar alltså lammens tillväxt hela vägen till avvänjning.
Tackor i optimalt hull 8 veckor efter lamning och vid avvänjning och som hade tappat i hull under denna period, avvande tyngre lamm. Detta gällde dock bara de som lägst hade hullpoäng 2,5 vid avvänjning, dvs tackan behöver ha hull att ta av för att kunna försörja lammen väl även när hon själv tappar i hullpoäng.
Att bibehålla eller öka i hull är inte bara viktigt för låg- och normalhullade tackor: feta tackor som tappar hullpoäng under dräktighetens senare del tar längre tid på sig innan de interagerar med sina lamm, de lägger mindre tid med att ta hand om lammen och risken att de visar aggression mot lammen var större än för andra tackor. Lammen till dessa tackor var långsammare att komma på benen efter lamning och till att börja dricka mjölk. Lamm födda av tackor som förlorat i vikt/BCS under dräktighetens senare del vägde också mindre vid avvänjning.
Vad drar vi för lärdomar av detta?
Är tackorna i för lågt hull vid avvänjning och betäckning, är risken stor för färre lamm vid kommande scanning och lamning. Feta tackor ska helst inte förlora i hull under dräktigheten, eftersom det inverkar negativt både på deras lamm och samspelet mellan lamm och tacka. Tunna tackor verkar dock i viss mån kunna kompensera för sitt och lammens sämre utgångsläge om de erbjuds tillräckligt med foder.
Det finns alltså goda grunder för rådet att sträva efter så små förändringar i tackans hull som möjligt, inte bara för tackans egen del utan även för att optimera avvänjningsvikterna på lammen. Det är tar tid (och kostar pengar) att öka hullet på tackorna. Gruppera tackorna efter deras krav på utfodring, för att ge både dem och deras lamm bästa möjliga förutsättningar – det kommer din produktion att tjäna på.
—
*Nerys Wrights avhandling: Key Performance Indicators of ewe productivity: importance of ewe body condition score and liveweight on pregnancy outcomes and lamb performance to weaning samt studier gjorda av Agriculture and Horticulture Development Board (AHDB)
