Fårets tänder
De vuxna fåren har 32 permanenta tänder. Fåren har 8 framtänder i underkäken men inga framtänder i överkäken där de i stället har en sk tandplatta. I varje käkhalva i över- respektive underkäke finns 6 kindtänder, dvs fåret har totalt 24 permanenta kindtänder.
Hos lamm bryter mjölkframtänderna vanligen igenom tandköttet under första levnadsveckan men det händer också att lamm föds med mjölkframtänder.
Gluggar i tandraden behöver inte betyda att fåret är gammalt utan kan betyda att fåret är ungt. Detta under perioden då det unga fåret växlar mjölktänder till permanenta tänder.
Tandväxling
Framtänderna börjar bytas när fåret är 1–1,5 år. Växlingen av mjölktänder till permanenta tänder sker när det gäller framtänderna parvis och börjar med de två mittersta tänderna. Därefter växlas framtänderna inifrån och ut med 6–12 månaders intervall. När ett får är 3,5–4 år så har samtliga permanenta framtänder kommit upp helt, fåret har en sk full mun.
Framtändernas utseende kan användas för att göra en grov uppskattning om fårets ålder.
De 3 främsta kindtänderna (premolarerna) i varje käkhalva bryter fram när lammet är 2–6 veckor och växlas när djuret är ca 2 år. De 3 bakre kindtänderna i varje käkhalva (molarerna) finns till skillnad mot premolarerna bara som permanenta tänder. Den första molaren bryter fram när lammet är ca 3–5 månader, följt av den andra vid 9–12 månaders ålder och den bakersta, tredje molarerna vid 18–24 månaders ålder (ungefär samtidigt som premolarerna växlas från mjölktänder till permanenta tänder).
Tandväxlingsperioden innebär att de unga djuren äter något långsammare och att idisslingen kan ta längre tid vilket är en av anledningarna till att unga djur bör hållas i egna grupper. Det finns också risk att foder packas i gluggarna som uppstår i kindtandsraden. Yngre djuren har större risk att bli sjuka i listerios än äldre djur vilket tros bero på att dessa växlar tänder och då får sår i tandköttet vilket kan vara en inkörsport för listeriabakterien.
Undersökning av framtänder
Framtänderna är smala och mejlselformade tänder med vars hjälp fåret biter av gräset. Framtänderna är inte helt stumma utan har en liten rörlighet i käken. På ett äldre djur är tandköttet mer tillbakadraget än på ett yngre djur. En del av tandhalsarna är blottlagda vilket gör att framtänderna ser längre ut på ett äldre djur.
Stryk med pekfingret över tandplattans kant när munnen är stängd och huvudet i en normal position. Framtänderna ska vara i linje med tandplattan. Tänder som är förskjutna framåt (framför tandplattans kant) eller bakåt, inåt (bakom tandplattans kant) har en onormal position.
Undersökning av kindtänder
Kindtänderna (premolarer och molarer) är taggiga och uppbyggda av hårda emaljveck. Kindtänderna sönderdelar fodret vid idisslingen som utgörs av sidvärtes rörelser ömsom åt höger, ömsom åt vänster.
Undersökning av kindtänder kräver munstege och bra belysning men det kan ändå vara svårt att få en bra överblick eftersom fårets munhåla är trång och fåret ofta besväras av munstegen. En viss information om kindtänderna kan man få genom att känna systematiskt längs med käkben och tandrad utanpå kinden. Känn efter oregelbundenheter, vassa kanter, avsaknad av tänder, svullnader eller tecken på smärta.
Vanliga tandproblem
Korrekta tänder är många gånger avgörande för att det vuxna fåret ska kunna näringsförsörja sig och hålla ett bra hull. Problem med tänder och deras stödjevävnad är ofta smärtsamt. Fåret får problem med att tugga/idissla vilken ger nedsatt intag av foder och avmagring till följd.
Tecken på tandproblem kan vara lågt hull, dålig lukt/andedräkt, att foder packas mellan kind och tandrad, onormal svullnad i ansiktet längs med tandraderna, avvikande ät- eller idisslingsbeteende, idisslingsbollar på foderbordet eller salivering.
Förlust av framtänder försvårar betandet av kort gräs. Bete på kort gräs eller sandiga jordar kan i sin tur slita ner framtänderna i förtid. Vid förlust av kindtänder uppstår ojämnheter och vassa kanter eftersom tänderna inte slits normalt. Detta leder till problem med tuggförmåga/idissling och vassa kanter på tänderna kan orsaka sår i munslemhinnan. Problem med kindtänderna ger som regel större påverkan på djuret än vad problem med framtänderna gör. Ett får kan i princip klara sig utan framtänder förutsatt att betet inte är för kort och grovt.
Dåliga tänder är en vanlig utslagsorsak hos tackor från 5–6 års ålder. Det är viktigt att undersöka tänderna på äldre djur för att bedöma om de kan fortsätta i produktion. För djur som har svårt att hålla hullet ska tänderna undersökas oavsett fårets ålder.
Överbett och underbett är ett missförhållande mellan längden på över- och underkäke. Nomenklaturen kan vara lite förvirrande eftersom i en del internationell litteratur benämns det vi till vardags kallar underbett som overshot jaw (prognathia) och det vi kallar överbett som undershot jaw (brachygnathia). Vid underbett är alltså underkäken längre fram (överskjuten) och vid överbett är underkäken längre bak (underskjuten) i förhållande till överkäken. Dessa förändringar är ärftliga och man bör inte rekrytera livdjur efter djur som har över- eller underbett. Är avvikelserna små innebär dessa bettfel inte direkta problem för fåret som individ och det kan användas till produktion av slaktlamm. Djur med markanta bettfel bör slaktas.
Fåren kan liksom många andra djurslag inklusive människa drabbas av sjukdomar i tandkött och tändernas stödjevävnad (periodontala sjukdomar). Orsaken är en komplex samverkan mellan bakteriella infektioner, immunologiska reaktioner i vävnaden och miljöfaktorer. Periodontala sjukdomar hos får kan indelas i tre kategorier. Periodontit som är en kronisk inflammation med fickbildning i tandköttet vid kindtänderna och tandlossning som slutgiltigt resultat. Den andra kategorin är en inflammation i käkben och kringliggande mjukdelar vilket orsakar en svullnad av käken (swollen jaw). Den tredje kategorin liknar den första, men är lokaliserad till framtänderna och kallas Broken mouth eftersom den leder till förlust av framtänder. Riskfaktorer som angetts för dessa sjukdomar är ålder, hårda och vassa foderdelar samt syrat foder. Tillgång på mineraler och D-vitamin anses av några forskare kunna ha en viss skyddande effekt.
Tandproblem på besättningsnivå, dvs att flera djur i besättningen har dåliga tänder kan ha sin grund i utfodringen tex att djuren går på områden med kort gräs med sand/jordinblandning vilket orsakar ett onormalt slitage på tänderna eller att fodret innehåller hårda och vassa foderdetaljer som kan orsaka skador i tandköttet vilket fungerar som inkörsport för bakterier. Bristsjukdomar samt ärftliga tanddefekter eller ärftlig benägenhet för periodontala sjukdomar kan också ge tandproblem hos flera djur i besättningen. Ålder är en tydlig riskfaktor för problem i tandkött och tändernas stödjevävnader så om besättningen till stor del består av äldre djur kan det i sig simulera ett besättningsproblem.
Åtgärd vid tandproblem
Utslagning är den vanligaste åtgärden. Andra åtgärder måste bedömas ur ett kostnad-nytto-perspektiv. Det kan bli arbetskrävande och dyrt att säkra en god djurvälfärd vid tandproblem och det krävs ofta upprepade åtgärder.
Dåligt hull = kolla alltid tänderna!
Rekrytera inte livdjur efter djur med avvikande tandställning som överbett eller underbett.
Kontrollera tänderna på dina avelsdjur inför varje betäckningssäsong.
Om en stor andel av dina tackor har problem med tänderna så krävs en fördjupad utredning.
