Orsaken till att yngre baggar oftare drabbas är att deras urinrör är mindre utvecklat och smalare än urinröret hos äldre baggar. Urinsten förekommer troligtvis även hos hondjur, men då de har ett vidare urinrör ses inga symptom. En viss ärftlig disposition misstänks och har att göra med förmågan att utsöndra fosfat via urinen. Till exempel texel verkar vara mer benägen att drabbas av urinsten jämfört med övriga raser.
Kunskap i dagsläget
Sjukdomens orsak är hårda urinstenar eller grus, som byggts upp av mineraler och protein som fastnar i urinröret och förhindrar urinering. Urinstenarna fastnar där det är trångt, vanligast i det maskformiga bihanget längst ut på ollonet eller i den s-formiga kröken som penis gör inne i bäckenhålan. Förutom den ärftliga faktorn finns det flera utfordringsrelaterade orsaker till varför stenar bildas: att fåren dricker för lite vatten, äter för mycket kraftfoder eller äter för mycket, alternativt felaktigt sammansatt, mineralfoder.
Diffusa symptom
Symptomen vid ett urinstopp är diffusa och beror på om det passerar lite urin eller om stoppet är totalt. Baggen
tappar aptiten, blir mer stillastående Symptom, sjukdom och behandling och drar sig undan från flocken. Urinavgången blir mer ansträngd. Baggen går runt och kissar ofta men i små mängder. Han skjuter rygg och krystar. Blodblandad urin kan ibland ses droppande från förhudsfickan och känner man i håren runt förhuden kan eventuellt små mineralstenar kännas. I allvarliga fall kan läckage av urin från urinröret bilda en svullnad i förhuden och mellan bakbenen. Även svullnad på undersidan av buken kan ses som en följd av läckage av urin från urinblåsan. Om en bagge med urinstopp inte behandlas eller avlivas kommer urinledaren eller urinblåsan att brista. Vid en sådan bristning försvinner de kliniska symptomen varefter baggen blir sämre och dör.
Diagnos via obduktion
En bagge med misstänkt urinsten skall ställas på ett torrt underlag för att konstatera om han kan urinera. Sätt baggen på ändan och ta fram penis och undersök urinrörets spets. Stenen kan då ibland kännas som en förhårdnad eller synas som en blålila utbuktning. Diagnosen fastställs ofta genom obduktion. Kemisk analys av stenarna (SVA:s kemiska avdelning) kan ge indikation om urinstenen är utfordringsbetingad. Stenar som består av kalciumkarbonat eller kalciumoxalat orsakas av för mycket kraftfoder eller för mycket eller felaktigt mineralfoder. Stenar av silikater antyder att baggen druckit för lite.
Behandla och förebygg
Vid misstanke om urinsten bör du kontakta din besättningsveterinär. Kortsiktigt kan kirurgisk behandling lindra problemet men stenar sitter oftast kvar i urinröret eller i blåsan. Därför är prognosen oftast dålig. Det viktigaste är att förebygga ytterligare fall.
Fri vattentillgång
Se till att fåren ständigt har tillgång till vatten av god hygienisk kvalitet och att det smakar gott. Om vattnet smakar illa kan det leda till att baggarna dricker för lite. Uppvärmt vatten under vintern kan öka vattenintaget. Vidare kan törsten ökas genom att tillsätta salt; 2-3% av torrsubstansen till fodret som komplement till saltsten. Vid extra salttilldelning är det viktigt att kontrollera att förbrukningen av mineraler inte går ner. Om lammen får sitt saltbehov mättat via saltberikat foder kan detta leda till lägre konsumtion av mineralfoder, vilket i sin tur kan medföra mineralbrist. Förhållandet kalk till fosfor (Ca:Pkvoten) i fodret bör vara minst 2:1, fosfathalten under 0,6% och magnesiumhalten under 0,2%. Spannmål är fosforrikt men kalciumfattigt och för stor tilldelning kan förändra Ca:P-kvoten i fodret och leda till urinsten.
Gradvis kraftfoderökning
Kraftfodertilldelningen bör ske med en gradvis ökning och grovfoder bör alltid vara tillgängligt. Låt inte baggen få fri kraftfodertilldelning tillsammans med tackorna när dessa har höjd tilldelning under flushing och högdräktighet. Särskilt pelleterat foder tycks öka risken för urinsten. Slutgödning med höga proteinhalter kan vara provocerande och proteinhalten i fodret skall fylla djurens behov och inte ges i överskott. För mycket klöver och timotej kan ge urinstenar som består av kalciumkarbonat eller kalciumoxalat. Urinens pH påverkar uppkomsten av stenar och bör hållas under 6,8. Kontroll av pH i urinen kan göras med lackmuspapper. Är urinen för basisk kan utfodring med gräshö sänka pH. En annan metod är att blanda ammoniumklorid i fodret. Doseringen är 200-300 mg/kg/dag, eller cirka 2% av foderstaten mätt i torrsubstans.
Fredrik Engström
Djurhälsoveterinär
