Artikeln är publicerad i Fårskötsel 1-2022
Orf – orsak och verkan
Orf är en sjukdom orsakad av ett virus (parapoxvirus) som tar sig in i kroppen via små sår i huden eller slemhinnor. Viruset förökar sig i hudcellerna och orsakar skador i huden som visar sig som blåsor och sår med krustor. Hudskadorna sitter vanligen kring mun och nos men kan även finnas inuti munnen. Hos tackor är det även vanligt med förändringar på juvret och hos baggar kan förändringar ses på pungen. I sällsynta fall kan förändringar även ses på huden kring klövarna och runt könsöppningen. Inkubationstiden från infektion till att symptom utvecklas är ett par dagar. Symptomen brukar hålla i sig kring en månads tid innan de klingar av. Djur som gått igenom infektion med orf-virus utvecklar immunitet. Även om det är möjligt med återinfektion så är symptomen oftast avsevärt mildare än vid den första infektionen.
Det är inte bara får som kan drabbas av orf. Även andra djurarter kan infekteras t.ex. get, kameldjur och ren. Människor kan också smittas vid kontakt med orfvirus, t.ex. vid hantering av drabbade djur.
Orf i lamningstider är ett gissel
Det är i första hand lamm eller djur som inte har utvecklat immunitet mot orf som drabbas av kraftiga symptom. Om det finns många djur som inte är immuna i flocken, t.ex. i samband med lamningen, så kan det bli ett utbrott av orf i besättningen. Många sjuka djur samtidigt orsakar en massiv smittspridning med stor förekomst av virus både på djuren och i miljön.
Orf – smittspridning
Smittan sprids både vid direkt kontakt mellan djur och via omgivning (boxar, ströbädd, foder) och utrustning (nappflaska, lammamma, krubbor, foderhäckar, vattenkoppar, hinkar mm). Sårskorporna innehåller stora mängder viruspartiklar. Lamm och tackor sprider smittan effektivt emellan sig genom sin täta kontakt. Vid diandet sprids virus från lammens nos och mun till huden på tackans juver och vice versa.
Det förekommer även att djur som inte uppvisar symptom kan sprida smitta s.k. subkliniska smittbärare vilket har betydelse vid inköp av livdjur.
Orf-virus har en lång överlevnadstid i miljön och kan under optimala förhållanden överleva flera år. Det är inte klarlagt om en besättning som haft smittan kan bli av med den eller om frihet från symptom beror på att djuren i besättningen upprätthåller en immunitet pga ständig återinfektion.
Orf – komplikationer
Förändringarna är smärtsamma vilken gör att lammen får svårt att dia och näringsförsörja sig och de tappar i tillväxt. Tackor med sår och krustor på spenarna kan också vara ovilliga att låta lammen dia. Sårbildningar på spenarna kan bli en ingångsport till juvret för bakterier och i kombination med att juvret inte töms på mjölk utvecklas lätt juverinflammationer som kräver behandling med antibiotika och smärtstillande läkemedel. Förutom den akuta insatsen innebär juverinflammation att tackan slås ut innan nästa lamningssäsong och behöver ersättas med ett annat moderdjur. Tackor som haft orf-utslag på spenhuden men inte drabbats av juverinflammation behöver inte slås ut.
Orf drabbar även människa
Det också viktigt att påpeka att orf är en zoonos vilket innebär att människor kan infekteras och få symptom i form av mycket smärtsamma blåsor på hudområden som varit exponerade för smitta; vanligtvis drabbas händerna. Vid all hantering av sjuka djur så gäller regeln att använda handskar för att skydda dig själv och minska risken för att sprida smittan vidare till friska djur. Handtvätt och handdesinfektion minskar ytterligare risken för att du själv ska drabbas om dina djur har orf.
Orf – behandling
Djur med symptom ska isoleras från övriga djur för att om möjligt begränsa smittspridningen. Eftersom orf orsakas av virus finns ingen regelrätt behandling mot infektionen utan man får inrikta sig på att lindra symptomen som sjukdomen orsakar och minska risken för bakteriella sekundärinfektioner. Såriga krustor behandlas med receptfria desinficerande lösningar tex alsollösning eller klorhexidinlösning. Torrare krustor kan behandlas med mjukgörande salvor tex spensalva avsedda för mjölkkor (dock ej med kamfer), idominsalva eller inotyolsalva. Smärtstillande läkemedel kan användas till djur med kraftiga symptom och till tackor som med förändringar på spenar och juver för att underlätta att lammen får dia. Kontrollera att juvret töms annars kan man behöva komplettera med handmjölkning (Obs använd handskar!). Lamm kan behöva tilläggsutfodras för att säkerställa näringstillförseln. Som tidigare nämnts så kan tackor få juverinflammation och då gäller gängse behandling med antibiotika och smärtstillande.
Orf – diagnos
Prov skickas till SVA för analys med PCR, antingen krustor i provrör eller E-svabb/svabb från sår/blåsinnehåll. Viktigt att använda handskar då orf är en zoonos.
Orf – förebyggande åtgärder
- Sjuka djur isoleras från friska och vid all hantering av sjuka djur används handskar.
- Djurens närmiljö ska vara så god som möjligt med en ren och torr ströbädd. Minimera risken för hudskador genom att se över vassa inredningsdetaljer och stickiga foderpartiklar.
- Undvik att utsätta djuren för långvarig stress som sänker immunförsvaret.
- Besökare tex andra djurägare, veterinärer och fårklippare ska helst använda gårdsegna skyddskläder och gårdsegna skor eller använda helt rena överdragskläder och rena skor med skoskydd. Utrustning som används i andra besättningar ska vare rengjord och desinficeras.
Det förmodas att det finns olika varianter av orf-virus med olika förmåga att framkalla sjukdom. Denna förmodade variation hos viruset tillsammans med förekomsten av subkliniska smittbärare bland djuren är orsaken till att livdjur inte bör köpas in för nära inpå lamningen och att nyinköpta djur ska ställas ihop med utslagsdjur i karantän. Genom dessa försiktighetsåtgärder minskas risken för ett orf-utbrott under den känsliga lamningstiden. Vi avråder också från att sälja djur under ett pågående besättningsutbrott av orf.
Vaccination mot orf förekommer utomlands men tillämpas inte i Sverige.
Vaccinet utgörs av levande virus vilket innebär en viss risk för att det orsakar ett sjukdomsutbrott bland djuren. I länder där vaccinering tillämpas avråds därför från att vaccinera i besättningar som inte haft utbrott av orf. Den erhållna immuniteten från vaccineringen är kortvarig och immuniteten överförs inte heller från tacka till lamm med råmjölken eftersom den i första hand är beroende av det cellulära immunförsvaret, inte av antikropparna. Vaccinationen görs i första hand av tackor för att minska risken för hudförändringar på juvret och därmed minska risken för juverinflammation.
