Inom sjukvården har man under flera år haft allt större problem med bakterier med ökande antibiotikaresistens. Exempel på sådana bakterier är stafylokocker, enterokocker och tuberkelbakterier. Framför allt den meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) har skapat stora problem. Den är resistent mot alla penicilliner och ofta även mot övriga behandlingsalternativ.
MRSA ger lidande och kostar pengar
Den förekommer väl spridd på vårdinrättningar över hela världen och ger upphov till svårbehandlade infektioner, förlängda vårdtider och dyrare vård. Den smittar genom direkt och indirekt kontakt och är enligt smittskyddslagen en samhällsfarlig bakterie. Den är ett ökande problem i Norden även om vi jämfört med andra europeiska länder har få fall. I England har antalet fall ökat lavinartat de senaste 15 åren. Orsaken till ökningen beror på att givna riktlinjer för hygien inte har följts, dels på grund av okunnighet men också på grund av snålhet.
Strikta hygienrutiner införda
För att förhindra spridningen har man inom sjukvården infört hygienrutiner vid all kontakt med patienter. Dessa är:
- Aldrig ringar och armband på arbetet.
- Alltid handdesinfektion före och efter patientkontakt.
- Korta eller uppkavlade ärmar.
- Patientbunden skyddsrock eller plastförkläde vid risk för kontakt smitta, stänk etc.
- Handskar enbart vid smutsigt arbete.
Enligt flera undersökningar har dessa enkla hygienrutiner och den bättre handhygienen minskat antalet insjuknande fall med MRSA.
Djurägare och veterinärer kan smittas av djur
Även om det är störst risk att smittas inom vården finns idag också risken att smittas i samhället. I en studie från Holland, som presenterades 2006, hade man undersökt förekomsten av symtomfria smittbärare av MRSA bland veterinärer och veterinärstudenter. De kunde visa att förekomsten bland dessa var högre än hos resten av befolkningen. Orsaken kan vara smitta från grisar eftersom en stor del av de holländska grisarna är symtomlösa bärare. Även i Danmark har man hittat MRSA hos grisar. I Sverige gjordes en undersökning av förekomsten av MRSA bland slaktsvin. Från 100 slumpvis utvalda besättningar togs fem svabbprov från näshåla. Inte i något prov återfanns MRSA.
Smittor från djur till människa
Inom grisuppfödningen ser vi hur viktigt det är att bryta smittvägar mellan besättningar och inom besättning. Omgångsuppfödning, tvätt och desinfektion mellan omgångar samt tomtider är vanliga rutiner för ett bättre hälsoläge. Men om vi sneglar på sjukvården och deras hygienrutiner så finns fortfarande utrymme för ännu bättre hygien i framför allt grisningsavdelningarna. När det gäller handhygien inom grisproduktionen så finns det två aspekter. Dels kan skötaren med händerna sprida infektionsämne mellan djuren men infektionsämnen kan också spridas från djur till människa och vice versa, så kallade zoonoser. Mest kända zoonos är salmonella men också campylobacter, rödsjukebakterier och streptokocker ska betraktas som potentiellt farliga för människa.
Tvätta händerna vid hantering av spädgrisar
Att vara noga med att tvätta händerna efter toalettbesök och innan man äter lunch är en självklarhet. Men hur många tänker på att tvätta händerna innan de hanterar nyfödda spädgrisar. Att först hantera spädgrisar med diarré och sedan direkt stoppa händerna i munnen på andra späda grisar för tandslipning utan att tvätta händerna emellan ökar risken för överförda sjukdomar. Detsamma gäller vid andra moment som kastrering, injektioner och behandlingar via munnen. Har man inte lätt åtkomliga resurser för handtvätt kan en flaska med handdesinfektion vara en möjlig väg. Vid nybyggnationer kan man diskutera om inte tvättmöjligheter ska finnas i anslutning till grisningsavdelningar.
Malin Cerne
Svinhälsoveterinär
