Artikeln är publicerad i Fårskötsel 6-2021
Hälta är ett symtom på att djuret har ont! Därför skall alltid halta djur undersökas och vid behov behandlas. För att rätt behandling ska kunna sättas in behövs en diagnos. Ta gärna hjälp av Gård & Djurhälsans veterinärer, med dagens teknik kan en första bedömning göras digitalt med foton eller film och råd om åtgärder eller fortsatt veterinär undersökning på plats kan ges.
Att undersöka ett halt får
Börja med att undersöka klöven. Sätt fåret och undersök foten. Högdräktiga tackor kan undersökas stående, fastklämd mot en vägg el dyl, eller liggande på sidan under en kort stund. Gör rent klöven ordentligt från gödsel och jord. Klipp bort övervuxet horn med en bra sekatör, var särskilt försiktig vid tån.
Lättaste sättet att undersöka klövarna är om man först sätter fåret på rumpan.
Om orsaken till hältan inte hittas i någon klöv, undersök hela benen, juvret och ryggen.
Klövsjukdomar
Den allra vanligaste orsaken vid hälta är att fåret har problem med klövarna. Att ta reda på orsaken till hältan i ett tidigt skede är A och O. Först efter att en diagnos har ställts kan beslut om vidare åtgärder tas. Åtgärderna skiljer sig åt beroende på om sjukdomen är infektiös eller inte, om det är ett enskilt djur eller ett besättningsproblem. Som djurägare måste du ha den kunskap som krävs för att upptäcka halta djur och känna igen tillräckligt med klövsjukdomar för att veta när man bör ringa en veterinär för ytterligare bedömning.
Huden mellan klövhalvorna ska vara torr och vara täckt med hår. Tryck på klövarna för att se om fåret reagerar med smärta någonstans. Övergången mellan hud och klövhorn kallas kronranden. Undersök denna, titta efter svullnad, sår ev sprickbildningar. Ibland kan pälsens hår behövas vikas bort för att kronranden ska synas ordentligt. Flera olika sjukdomar kan drabba klövarna på får. Vissa klövsjukdomar är smittsamma och andra orsakas av avel, brister i utfodring, underlag eller skötsel. Nedan presenterar jag några av de viktigaste.
Klövspalthuden på en frisk klöv är torr och behårad.
Förvuxna klövar
Förvuxet klövhorn är ett av de vanligaste klövproblemen hos får. En normal klöv ska ha en svagt konkav sula och vägghornet ska sticka ut några millimeter nedanför sulans yta. Om klövarna inte slits ned i samma takt som de växer, viker den yttre väggen på ytterklöven in under sulan. Även tåhornet växer och gör att fåret får en felaktig belastning på ballområdet av klöven. Ökat proteinintag kan leda till att hornet växer fortare och om fåren vistas på mjukt underlag som en djupströbädd slits inte klövarna tillräckligt och blir förvuxna. Årets viktigaste klövkontroll är därför efter stallperioden, före betessläpp, när fåren varit inne på djupströbädd och kanske fått foder för högdräktighet och digivning.
Separation i vita linjen (hålvägg)
Vita linjen kan ses på undersidan av klöven och utgör förbindelsen mellan sulhorn och vägghorn. Vita linjen är känslig och kan försvagas. Då uppstår en fickbildning längs med klövens yttervägg. Här kan jord och gödsel packas in, vilket kan leda till hälta. I vissa fall utvecklas en böld. Behandlingen består av att klippa bort det yttre klövhornet så att fickan försvinner. Orsaken till separationen är inte helt känd, men hornkvaliteten anses vara en viktig faktor. Hornkvaliteten påverkas av utfodring och genetiska faktorer. Det är viktigt att inte klippa klövväggen för kort ner mot sulan, utan spara några millimeter så att det känsliga hornet i vita linjen inte utsätts för onödig påfrestning.
Fång
Vid överutfodring av kraftfoder kan får utveckla fång. Särskilt vid för snabba ombyten till en högkoncentrerad foderstat finns risk för sjukdomen. Djuret vill helst ligga ner, eller rör sig motvilligt och stelt. Hältan beror på inflammation och svullnad inuti klöven. Vid undersökning kan man känna ökad puls längst ned mot klöven och värme över klövarna. Fång kan orsaka horisontella s.k. fångringar över klöven, där hornet är svagare. När dessa skåror växer ut kan de spricka och orsaka ytterligare hälta. Akut fång behandlas av veterinär med antiinflammatoriska preparat.
Klövspalteksem
Smutsig och våt miljö eller vasst underlag som skadar huden och därmed sänker dess naturliga motståndskraft, ger bakterier möjlighet att infektera huden. Denna ytliga bakterieinfektion i klövspalten kallas för klövspaltseksem. Eksemet orsakar vanligen inte hälta, men kan bana väg för fotröta. Det gör även klövspalthuden känsligare och mer mottaglig för sticksår som kan leda till att klövbölder utvecklas.
Klövböld
Klövbölder ses oftast bara på en klöv och yttrar sig som hälta och svullnad ovan kronranden. Beroende på inkörsporten till bölden utvecklas de på två olika sätt. Bakterier kan tränga in i klöven via sprickor i klövhornet eller via en separation i vita linjen. Bölden brukar då spricka upp i kronranden på sidan eller framsidan av klöven. Den drabbade klöven blir varm och genom att trycka på klöven kan bölden lokaliseras och hornet kan verkas bort tills bölden hittas.
En böld i ballområdet orsakas vanligen av en skada i klövspaltshuden, tex från vassa stenar eller liknande eller då klövspalthuden utsätts för väta och smuts. I detta fall kan bölden ibland spricka upp bak i ballområdet, men i många fall blir istället leden inuti klöven kroniskt infekterad av bölden. Leden kan då få permanenta skador som leder till kronisk hälta och smärta, därför bör behandling med antibiotika sättas in i tidigt skede, för att minska risken att lederna i klöven blir involverade.
Tacka med klövböld, blockhalt på ett ben och kraftig svullnad ovan kronranden.
Fotröta
Fotröta är en smittsam klövsjukdom där bakterien Dichelobacter nodosus spelar en avgörande roll. Smittan sprids mellan besättningar med infekterade djur. För att fotröta ska utvecklas krävs att klövspalthuden är försvagad av t ex fukt eller urin och gödsel, dvs att där finns eksem. Hur allvarliga symtom som utvecklas beror på flera samverkande faktorer såsom bakteriens virulens, miljöfaktorer och djurens motståndskraft. Miljöförhållandena spelar stor roll för förloppet. Fukt och värme gör att sjukdomssymtom utvecklas. Efter en period med varm och fuktig väderlek kan fotröta blossa upp, så att många djur i besättningen får symtom inom en kort tid. Fåren uppvisar ofta hälta på flera ben, men alla djur med fotröta visar dock inte tydlig hälta. Typiska tecken på fotröta är att klövspalthuden är täckt av en smetig vit beläggning som brer ut sig ut mot sulan. I allvarliga fall förstörs sulan ända ut mot klövväggen och klövkapseln lossar. Om du misstänker fotröta, kontakta veterinär.
Svullen klövtalgkörtel
På framsidan av benet, ovanför kronranden finns den s.k. klövtalgkörteln. Ibland kan körteln bli infekterad eller täppas till och detta kan ge hälta. Oftast räcker att försiktigt klämma ut innehållet som åtgärd.
Klövtalgkörteln ovan har blivit förstorad och syns här tydligt.
Contagious Ovine Digital Dermatitis, CODD
I dagsläget har två fall av CODD diagnostiserats i Sverige, i båda fallen har besättningarna slaktats ut. Sjukdomen är mycket smittsam och har ett mycket allvarligt förlopp där klövkapseln lossar från underliggande vävnad. Första stadiet är ett litet sår eller svulstig vävnad i kronranden. Ser du tecken på CODD, kontakta Gård & Djurhälsans veterinärer.
Mul- och klövsjuka och Blue Tounge
Dessa två sjukdomar är sk epizooti-sjukdomar som kan yttra sig som hälta. Det innebär att vid minsta misstanke har djurägaren anmälningsplikt enligt epizooti-lagen och veterinär måste kontaktas. Båda sjukdomarna är mycket smittsamma. Mul- och klövjuka ger blåsor och sår kring munnen, men även i kronranden. Blue Tounge yttrar sig som svullnad, rodnad och senare sår i slemhinnorna i munhålan samt kronranden.
Ledinflammation
Orsakas oftast av att lammet blivit infekterad via naveln i samband med lamningen. En eller flera leder, oftast knä- eller hasleder, blir svullna och varma. Förebyggande åtgärder är bl.a:
- Säkerställa råmjölksintaget hos lammet så snart som möjligt efter födseln.
- Torr, ren ströbädd och god lamningshygien för att undvika navelinfektion. Mycket halm vid hög beläggning.
- Klippa tackorna (senast 4-6 veckor innan lamningen), åtminstone runt slidöppningen och juvret, för god hygien vid förlossningen och digivningen.
Hjälper inte dessa åtgärder kan naveldesinfektion vara nödvändigt, kontakta veterinär för rätt preparat. Ledinflammationer kräver behandling med antibiotika av veterinär.
Ledinflammation i knäleden påvisad vid obduktion av en bagge. Foto: Behzad Modabber
Fästingar som överför bakterien Anaplasma phagocytophilium också leda till ledinflammationer. Anaplasma angriper vita blodkroppar och djuret får hög feber och nedsatt immunförsvar. Det sänkta immunförsvaret gör att andra infektioner kan angripa djuret och ge en sekundärinfektion, t.ex. ledinflammation. Skydda f.f.a. lammen mot fästingar med pour-on preparat.
Benbrott
Benbrott hos lamm läker oftast på 4-6 veckor, men benet behöver spjälas eller gipsas. Spjälningen eller gipset ska ge ett stöd åt brottstället, så att inte benytorna rör sig mot varandra. Samtidigt är det viktigt att spjälan inte ger tryckskador. Sök veterinär för hjälp med detta! Vuxna får med benbrott bör avlivas.
Bäckenfogupplösning
Problemet är aktuellt runt lamningen och drabbar enstaka tackor. Tackan blir stel och vill ogärna röra sig. Orsaken till dessa symptom är en hormonellt orsakad uppmjukning i lederna i bäckenet. De olika skelettdelarna i bäckenet blir då rörligare i förhållande till varandra. Tackan kan må bättre med smärtstillande läkemedel från veterinär.
Vill du lära dig mer om klövar? Anslut dig till Klövkontrollen, ett kontrollprogram mot fotröta och för friska klövar. Vid anslutning gör en specialutbildad veterinär en genomgång av klövarna i din besättning och ger samtidigt en utbildning i de vanligaste klövproblemen, hur de ser ut och hur de åtgärdas.
