Runt om i Sverige finns det många så kallade mjältbrandsgravar där djur döda i mjältbrand grävts ned vid sjukdomsutbrott. Fram till 1940-talet var mjältbrand relativt vanligt i Sverige. Mjältbrandsbakterien är mycket tålig och kan överleva många år i jorden. Vid grävarbeten eller häftiga regn kan bakterierna komma upp till ytan och orsaka nya utbrott.
En gammal sjukdom
Mjältbrand är en av de äldsta kända sjukdomarna. Den anses vara den femte plågan Gud sände över Egypten i Andra Moseboken. Under 1600-talet drabbas Europa av “Black Bane”, antagligen en mjältbrandsepidemi, som dödar 60000 nötkreatur i Europa. Robert Koch upptäcker mjältbrandsbakterien 1877, och 1881 genomför Louis Pasteur den första lyckade mjältbrandsvaccinationen. Mjältbrand har också använts som ett biologiskt stridsmedel för att slå ut fiendens livsmedelsförsörjning samt även av terrorister för att sprida skräck.
Mycket tålig bakterie
Mjältbrand, eller antrax, är en bakteriesjukdom som finns över hela världen och som kan drabba de flesta däggdjurin klusive människa. Idisslare anses särskilt känsliga. Mjältbrand orsakas av den sporbildande bakterien Bacillusanthracis. När bakterien hamnar utanför kroppen ombildas den till en så kallad spor, ett vilostadium som är mycket tåligt och kan överleva femtio år eller mer i jord. Nötkreatur smittas genom att de betar där mjältbrandssporer finns på marken eller dricker smittat vatten. De kan också smittas av kroppsvätskor från djurkadaver och ibland kan insekter föra smittan vidare. Det sker sannolikt ingen smitta mellan levande djur.
Dödlig sjukdom med snabbt förlopp hos nötkreatur
Inkubationstiden är 1-14 dagar. Typiskt är plötsliga dödsfall utan föregående symtom. En klassisk mjältbrandsbild är att kadavret har ofullständig likstelhet och att mörkt, okoagulerat blod rinner ur kroppsöppningarna samt att förruttnelsen går ovanligt snabbt. I vissa fall hinner djuren få synliga symtom i form av feber, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor, blödningar i slemhinnorna och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar, men kan ibland överleva i några dagar. Mjältbrandsbakterien är känslig för antibiotika, men oftast hinner inte drabbade nötkreatur komma under behandling. Vaccin finns för djur och människa, men i Sverige krävs särskilda tillstånd för att få vaccinera djur. I trakten runt det aktuella mjältbrandsutbrottet har för närvarande nästan 3000 djur vaccinerats och i skrivande stund (september 2016) anses utbrottet över.
Flera djurslag, och människa, kan drabbas
Mjältbrand har i sommar konstaterats vid Omberg i Östergötland på ett flertal tamdjur som nötkreatur, får och häst, men även hos flera älgar som hittats döda i området. Ingen människa har blivit sjuk, men ett stort antal har fått förebyggande antibiotikabehandling. Människa är mycket mindre känslig än nötkreatur och de allra flesta fall handlar om svårläkta sår som följd av smitta.
Analyser tyder på att mjältbranden vid Omberg kommer från samma smittkälla
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har analyserat bakterie-DNA från nio av de djur som dött i mjältbrandsutbrottet vid Omberg och resultatet visar på att det sannolikt rör sig om en och samma ursprungskälla, men det säger inget om var eller hur djuren smittats.
Vad gör du om du misstänker mjältbrand i din besättning?
• Mjältbrand lyder under epizootilagen. Vilket bland annat betyder att du genast ska kontakta veterinär om du misstänker smitta.
• Flytta inte döda djur!
• Hantera döda djur med försiktighet och öppna dem inte.
• Täck över kadavret.
• Stängsla av så att inga djur eller människor kan komma i kontakt med det döda djuret.
• De andra djuren får absolut inte flyttas till någon annan besättning.
• Döda djur får inte grävas ned. Läs mer på SVAs webbplats:www.sva.se/djurhalsa/epizootier/mjaltbrand
Gunilla Hallgren
veterinär SVA
Ylva Persson
veterinär Växa Sverige o SVA
