Juverhälsa = besättningshälsa
Juvret ger den så viktiga starten i ett nyfött lamms liv med den livsavgörande råmjölken, därefter förser det lammen med all den näring som de behöver den första tiden av livet. En bra mjölkproduktion är direkt avgörande för lammens tillväxt. En juverinflammation hos tackan under diperioden är en kostsam och arbetskrävande åkomma och skapar ett djur-lidande för tackan, begränsningar för lammen men kan även utgöra ett problem för hela besättningen.
Symptom
Vid akut juverinflammation kan enstaka eller flera symptom ses. De vanligaste tidiga symptomen är en svullen och röd juverdel som ömmar framför allt vid beröring. Smärtan kan göra att tackan haltar på något av bakbenen eftersom det gör ont i juvret när hon går, samt att hon inte vill låta lammen dia. Hon kan också få förändrad mjölk i den drabbade juverdelen, feber, nedsatt allmäntillstånd och tappa aptiten. Alla dessa symptom samt att lammen verkar hungriga, ska vart och ett leda till att tackan undersöks i allmänhet och juvret i synnerhet.
Tacka med en tydligt svullen juverdel. Foto: Linnea Lindhe
Riskperioder
- Inom några dagar efter lamningen. Viktigt att ha koll på tackan, på juvret och att lammen diar som de ska de första dygnen. Kontrollera också direkt efter lamningen att det är flöde i spenen när du provmjölkar så att lammen verkligen får i sig mjölk och inte suger på en tät spene. Det är bra att ha tackan i en ensambox de första dagarna efter lamning. En riktlinje är att ha henne i ensambox lika många dagar som hon har lamm samt en dag till.
- 3 – 4 veckor in på diperioden. Denna period är den då lammen dricker som mest mjölk och det sliter mycket på juvret. Denna period ställer höga krav på tackans utfodring så att hon får en så optimal mjölkproduktion som möjligt så att lammen inte är hungriga. Hungriga lamm leder till att de diar oftare och de kan hantera juvret ganska tufft. Genom att lammen biter och suger på tomma spenar uppstår lätt sår på och omkring spenarna och slemhinnan inne i spenen blir irriterad. Infekterade sår på spenen ökar risken för en juverinflammation.
- Avvänjningen. När mjölkproduktionen går ner så kan kroniska infektioner blossa upp samtidigt som juvret inte töms på mjölk lika ofta och därigenom blir bakterier kvar i juvret och kan växa till i antal.
Bakterie vanligaste orsaken
Den vanligaste orsaken till juverinflammation hos tackor är en bakterie som heter Stafylococcus aureus (S. aureus). Den finns normalt på huden och växer gärna till i sår. Den kan ge en akut inflammation i juvret med de symptom som beskrivs ovan, den kan även producera gifter (toxiner) som snabbt kan ge kallbrand i juvret. Den kan även ge en kronisk inflammation som kan ligga dold i juvret utan att ge några av de akuta symptomen som man tydligt kan se eller mäta, men med stor risk att inflammationen blossar upp vid nästa lamning.
Bakterier som också kan vara orsak till en juverinflammation är till exempel andra sorters Stafylokocker, olika Streptokocker, Pasteurella och Esherichia coli.
Smittsamt
Juverinflammation smittar! Hos får är det framför allt de diande lammen som kan sprida smittan på grund av att de är hungriga och försöker dia från de andra tackorna i gruppen. Därför bör en tacka med juverinflammation och hennes lamm sättas i en egen box där lammen inte kommer åt de övriga tackorna. Det är då också lättare att hålla koll på lammen och stödutfodra dem om det behövs. Det är även enklare att hålla koll på tackan, se att hon äter och dricker som hon ska. Det underlättar även den medicinska behandlingen och de täta urmjölkningar som bör göras då man inte behöva fånga in henne varje gång detta ska göras vilket annars kan öka hennes stress och försämra och fördröja hennes tillfrisknande.
Tackan bör vara isolerad i sin box under behandlingstiden, men om det är möjligt, ända till avvänjningen.
Hos mjölkfår kan smittan spridas via mjölkorganen och mjölkaren. Därför är det viktigt att gruppera tackorna efter juverhälsa och de som har haft en juverinflammation med S. aureus bör gå i en egen grupp och alltid mjölkas allra sist efter de med friska juver. Det är också viktigt med hygienen runt mjölkningen och noggrann rengöring av mjölkutrustningen.
Provtagning
För att få reda på vilken bakterie som orsakar juverinflammationen så måste man ta ett mjölkprov. Mjölkprovet tas av veterinär som oftast kan göra en odling själv för en enklare analys. Provet kan också skickas till ett laboratorium om man behöver ett mer specifikt svar och kanske en resistensundersökning på just den bakterien som växer i provet.
Provtagning av mjölk för bakterieodling. Foto Astrid Sturnegk
Behandling
Ju tidigare behandlingen mot juverinflammation kan sättas in desto bättre är prognosen att man eventuellt kan få igång en mjölkproduktion i den drabbade juverdelen igen. Behandlingen består av antibiotika där förstahandsvalet är penicillin (Penovet®, Ethacillin®, Ultrapen®) eftersom S. aureus oftast är känslig för penicillin. Dessutom behöver tackan få antiinflammatorisk medicin som bidrar till att dämpa de inflammatoriska symptomen vilket gör att tackan mår bättre, får bättre aptit, sänker eventuell feber och är smärtstillande. Att må dåligt och ha ont ger en stress i kroppen, stressen hämmar det egna immunförsvaret som kämpar mot infektionen.
En annan mycket viktig del i behandlingen är att man mjölkar ur den drabbade juverdelen. Det finns mycket bakterier i själva mjölken vid en akut juverinflammation så man kan hjälpa tackan att bli av med så mycket bakterier som möjligt genom att mjölka ur den drabbade spenen så ofta och så mycket det går! Tänk på att använda handskar när du mjölkar tackor som har juverinflammation.
Juver som drabbas av kallbrand blir blått, känns kallt och det kan bildas blåsor i huden. Spridningen i juvret kan gå mycket fort! Ibland tar det endast några timmar från det att kallbranden upptäcks på en liten del av juvret tills att hela juverdelen är blå och kall.
Tackor som utvecklar kallbrand i juvret bör avlivas av djurskyddsskäl!
Förebygg
Bakterien S. aureus är svår att behandla bort helt och hållet trots att bakterien är penicillinkänslig. Den kan gömma sig djupt inne i juvervävnaden där penicillinet inte riktigt når den och vid nästa lamning kan juverinflammationen blossa upp igen. Det är därför rekommendationen finns att efter avvänjningen slå ut de tackor som har haft juverinflammation eller åtminstone inte låta de bli dräktiga igen. Så både för det enskilda djuret och för hela besättningen är det bättre att förebygga en juverinflammation än att behöva behandla den.
