Tidigare studier och jämförelse med stora fårländer
Effektiva avmaskningsmedel är en förutsättning för framgångsrik parasitbekämpning, vilket även gäller ekologiska besättningar och i synnerhet i besättningar där Haemonchus (stora magmasken,) påvisas. Hotet ökar naturligtvis när maskarna utvecklar motståndskraft (resistens) mot läkemedlen, vilket medfört stora problem i andra länder med en mer omfattande fårnäring än i Sverige. Storbritannien rapporterade exempelvis i höstas att över 40 % av fårbesättningarna har parasiter som är resistenta mot tre grupper av avmaskningsmedel!
Fårhälsovården och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har under 2006 och 2007 tillsammans undersökt resistensläget bland fårens parasiter i Sverige. Det visade att vi då, i motsats till utländska rapporter, hade ett utmärkt bra läge vad gäller parasitbekämpning med hjälp av avmaskningsmedel. Endast i två av 45 besättningar sågs tydliga tecken på resistens och i båda fallen endast hos Haemonchus och mot preparat ur gruppen bensimidazoler (Valbazen®). Det visade alltså att resistensläget i Sverige var unikt bra, bland annat tack vare en lång tradition av parasitövervakning och goda rutiner under betessäsongerna.
Svårt att fastställa resistens
När man rutinmässigt undersöker om man har resistenta parasiter i sin besättning tittar man i själva verket på hur väl avmaskningen fungerar. Man måste göra undersökningar i flera steg och vara säker på att avmaskningen utförts korrekt innan det går att konstatera om resistens föreligger eller inte. I utredningen ingår ofta att man tar individprover före och efter avmaskning på tillräckligt många djur för att kunna göra säkra beräkningar. Som vanligt kompromissar vi mellan hur mycket fakta som behövs och hur mycket det får kosta. Vi börjar med femton individer som provtas och avmaskas med samma läkemedel, och sedan gör vi en uppföljande kontroll på de tio djur som hade högst antal ägg i första provet. Om mängden ägg minskat med 95 % eller mer i gruppen anses behandlingseffekten OK. För varje preparat krävs alltså i utgångsläget 15 individprover, och varje provomgång kostar totalt cirka 4000 kr.
Behandlingskontroll
Som en första test för att fånga upp ett eventuellt resistensproblem kan man göra en behandlingskontroll. Den går till så att man helt enkelt tar ytterligare ett träckprov någon vecka efter avmaskningen för att kontrollera att allt har fungerat som det var tänkt – det vill säga att de allra flesta maskarna har dött så att ingen äggutskiljning längre sker. Provet måste tas 7-10 dagar efter avmaskning; inte tidigare eftersom påvisade ägg då kan komma från maskar som ändå dött vid avmaskningstillfället, och inte senare eftersom äggen då kan härröra från maskar som plockats upp av fåret efter avmaskningen. Vi rekommenderar numera att en behandlingskontroll görs minst vartannat år på fårgårdarna, och den är extra angelägen om äggtalen är höga (fyrsiffriga) och om Haemonchus är påvisad.
Drabbad gård
Redan 2010 påbörjades undersökning av resistensmisstankar på den aktuella gården på Gotland, då diffusa hälsoproblem förelåg och en del tackor visade äggutskiljning trots att de avmaskats med den makrocykliska laktonen (ML) Noromectin®. Under juni månad återfanns inte tillräckligt många individer, varken bland lamm eller bland tackor, för att kunna fullfölja en resistensundersökning.
Endast två tackor utskiljde ägg och även dessa gick ner till 0 epg efter avmaskning. Under september var det dock genomförbart och ett resistenstest gjordes i lammgruppen med gott resultat; 9 lamm av 10 gick ner till 0 epg. Resistens kunde alltså inte påvisas under 2010.
Problemen förvärrades under 2013. Såväl nedsatt produktion som ökad dödlighet hade observerats särskilt bland lammen. Vid resistensundersökning i mitten av oktober 2013, påvisades nu tydliga tecken på resistens mot såväl ML (Noromectin®), 63 % reduktion, som mot bensimidazol (Valbazen®), 92 % reduktion. Fem till sex preparat för avmaskning avsedda till får finns registrerade i Sverige, men de tillhör bara två huvudgrupper, bensimidazoler och ML. Vi har alltså på denna gård påvisat dålig effekt av preparat ur båda grupperna, och i allmänhet föreligger då resistens även mot övriga preparat ur samma substansgrupp. Detta innebär att vi saknar avmaskningsmedel på den svenska marknaden som fungerar för dessa djur.
I gårdens historik finns import av djur från Holland, men eftersom flera betessäsonger förflutit, finns ingen möjlighet att härleda problemet till speciella individer i besättningen.
Haemonchus
Vi har även tittat på vilka arter av maskar det är som finns kvar efter avmaskning, alltså vilka arter som uppvisar resistens mot avmaskningsmedlet. Haemonchus har varit helt dominerande som ”överlevare” på den aktuella gården och även på andra gårdar som vi kommer att beskriva i nästa artikel. Det visade sig också att Haemonchus var väl spridd på Gotland; 139 gårdar har tagit 297 besättningsprover i Fårhälsovårdens regi och 27 av dessa gårdar visade förekomst av denna högt oönskade parasit. Som ett grovt mått på utvecklingen över senaste tiden gjordes en sammanställning över antal provomgångar från Gotland och hur många som innehöll Haemonchus (se Fig 3). Under åren 2005-2010 var det endast enstaka positiva prover, men 2013 och 2014 innehöll runt 20 % av proverna ägg från stora magmasken.
Import inklusive andra djurslag
Undersökning avseende resistenta parasiter bör få särskild uppmärksamhet i karantänen/isoleringen. Man måste vara extra försiktig vid importer av djur från andra länder, eftersom resistenta parasiter är enligt vår kännedom betydligt vanligare utomlands än i Sverige.
Kolla status, avmaska och kontrollera därefter behandlingsresultatet i karantän/isoleringen. Det är betydligt svårare att angripa eventuella problem efter att djuren varit på bete och därmed haft tillfälle att introducera parasitsmittan på den nya gården.
Vi har flera aktuella exempel på både får och alpackor som importerats till Sverige och haft mycket svåra parasitproblem med sig. Alpackor har gemensamma parasiter med fåren och däribland även Haemonchus. Om något sådant uppdagas hos inhemska inköpta livdjur innan de släppts ihop med övriga djur i besättningen blir det självklara rådet att inte ta in dem. Då undviks att samtliga djur på gården hamnar i samma besvärliga läge. Ett handfast råd som är svårt att genomföra om det handlar om djur som med stort besvär tagits in från andra länder.
Nötkreatur
Haemonchus contortus är ju vanligt förekommande i svenska fårbesättningar, men har aldrig påvisats med molekylära metoder hos nötkreatur i landet. Risken för smitta via nötkreatur ses därför som liten. Det var likväl viktigt att undersöka hur det ligger till på den aktuella gården eftersom det där finns egna nötkreatur, och sommartid även nöt från andra besättningar för att uppfylla beteskraven. Därför togs under våren prov från nötkreatur som var förstagångsbetande 2013, och som då betat samma marker som de får som varit smittade med Haemonchus. De visade ingen förekomst av denna parasit.
Haemonchus har vidare mycket svårt för att övervintra på betet under svenska förhållanden, vilket betyder att smittrycket reduceras högst väsentligt från ena säsongen till den andra. Vi bedömde därför att det fungerar väl att låta nötkreatur beta markerna även under 2014. Nötkreaturen släpptes därför där igen och provtagning av nötkreaturen under sommaren 2014 visade heller ingen förekomst av stora magmasken.
Katarina Gustafsson, Fredrik Engström o Johan Höglund, SLU •
