Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 7-2020
Bakgrunden till sjukdom i de nedre luftvägarna (bronker och lungor) är komplex. Här följer en övergripande sammanfattning över orsaker till lunginflammation och vad som kan göras fortsatt om problem konstaterats i en besättning.
Lunginflammation kan orsakas av bland annat bakterier, virus och parasiter, men även faktorer som luftkvalitet och inhysningsform påverkar. Ibland finns ett enskild sjukdomsorsak, men inte sällan uppstår sjukdomsfall till följd av en kombination av faktorer. Det betyder också att vissa bakterier, som vanligtvis förekommer utan att orsaka sjukdom, under vissa förutsättningar kan göra så att djuren blir sjuka.
Generellt sett är unga individer mest känsliga för infektion, det händer att unga lamm dör plötsligt på bete av lunginflammation utan att ha visat några tecken på sjukdom innan. Äldre lamm och vuxna har vanligtvis ett mer välutvecklat immunförsvar och visar istället symtom som hosta, nosflöde eller nedsatt tillväxt. Högdräktiga tackor kan vid lunginflammation bli liggande och då misstas för att lida av kalkbrist eller dräktighetstoxikos (som ju har helt andra bakomliggande orsaker).
Lungor från ett får med lunginflammation. Normalt laxrosa luftförande lungvävnad i nedre delen av bilden och sjukligt förändrade grålila lunglober överst i bilden.
Foto: Felicia Studer Tauni (tidigare Asp Tauni).
Bakteriella orsaker
I Sverige pratar vi ofta om ”pasteurellos” och ”mykoplasmos”, eftersom dessa är vanliga bakteriella orsakerna till lunginflammation.
Pasteurellos kan orsakas av 3 olika bakterier, Pasteurella multocida, Mannheimia hemolytica och Bibersteinia trehalosi. Dessa bakterier är besläktade med varandra och finns normalt i slemhinnan i de övre luftvägarna hos får (näshåla och svaljområde). Vanligtvis exponeras djuren för bakterien som unga och bär den sedan med sig i näshålan. Enstaka bakterier som hamnar i lungorna via inandningen tas i normala fall omhand av immunförsvaret. Om immunförsvaret är nedsatt av tex stress, svält eller samtida virusinfektion, kan bakterien överleva och föröka sig även i lungorna vilket leder till sjukdom.
Dessa bakterier bär också på egenskaper som kan påverka hela kroppen, och kan därför även ge sjukdomstecken som feber, andningspåverkan och mörka slemhinnor. Pasteurellos kan också orsaka plötsliga dödsfall utan tidigare tecken på sjukdom, framförallt hos unga djur på bete, men även hos vuxna får.
Mykoplasmos eller pälsfårshosta, är också en vanlig orsak till lunginflammation och förekommer hos alla typer av får. Det har tidigare ansetts att infektion med enbart Mycoplasma bara orsakat mild lungsjukdom och att denna bakterie framförallt banar väg för andra infektioner. Det förekommer att Mycoplasma hittas i prov från får utan tecken på sjukdom. Dock har forskningen under senare år, tex ett svenskt examensarbete 2017 av Felicia Studer Tauni (tidigare Asp Tauni), visat på fall där allvarlig sjukdom orsakats av enbart Mycoplasma.
Virus
Det finns ett flertal virus som kan orsaka lungsjukdom hos får, exempelvis RS-virus och adenovirus. Även om Maedi-Visna kan ge påverkan på lungor och andning hos vuxna får är det inte orsak till lunginflammation eller hosta hos lamm eftersom sjukdomen tar flera år på sig att utvecklas. Ofta är det en kombination av virus och bakterier som gör fåren sjuka.
Lungmask
Det finns tre olika arter av lungmask hos får: liten, mellan och stor. De små och mellanstora är vanliga, men orsakar sällan problem i fårbesättningarna medan den stora lungmasken, Dictyocaulus filaria, är mindre vanlig men mer sjukdomsframkallande. De små och mellanstora registreras vid slakt, men kräver sällan att man vidtar någon åtgärd. Alla tre är betesburna parasiter, d v s fåren blir infekterade när de äter gräs där smittan finns. Om fårgrupper drabbas av utbredd hosta under senare delen av betessäsongen kan det vara relevant att kolla eventuell förekomst av stora lungmasken.
Miljö
Hög djurtäthet och dålig luftkvalitet har i studier visat sig vara faktorer som kan göra vanligtvis milda infektioner allvarligare. Det är därför viktigt att tillse möjlighet till god luftväxling likväl som att undvika hög djurtäthet i stallar med lågt tak, t.ex. gamla grisstallar.
Lamm med segt näsflöde, vars orsak kan vara t.ex. lunginflammation eller infektion i näshålan.
Diagnos och provtagning
Eftersom orsakerna till lunginflammation är många, kan även utredningen i en besättning vara krånglig. Klinisk undersökning av djur i kombination med provtagning ger vanligen en bra start. Provtagning i de övre luftvägarna är osäker, eftersom många av de organismer som orsakar sjukdom i lungorna förekommer normalt i näshålan. Att ta prov från nedre luftvägar är krångligt och dyrt på levande djur och görs vanligtvis inte i praktiken. Bäst svar på vad som orsakar problemen får vi genom obduktion och provtagning av material i samband med det. Lungmask kan påvisas genom träckprov, eftersom ägg/larver hostas upp och sväljs ner, men särskild frågeställning krävs.
Behandling och profylax
Behandling av sjuka djur beror helt på vad för bakomliggande orsak som hittats.
Vid bakteriella lunginflammationer väljer den behandlande veterinären ett lämpligt antibiotikum, eftersom de olika bakterierna har olika känslighet för olika substanser. Vid lunginflammationer orsakade av virus ges understödjande behandling. I både dessa fall kan ett smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel (NSAID) också vara en viktig del av behandlingen.
Om provtagning visat att problemen i besättningen helt eller delvis beror på Mannheimia/pasteurellos, kan det vara en god idé att vaccinera tackor och/eller lamm mot detta, tex med Heptavac P plus.
Karantän
För att undvika att introducera lunginflammation i sin besättning är det viktigt att sätta nyinköpta djur i karantän. Även om djuren är friska vid köp, kan stressen det innebär att byta miljö och foder göra att vilande infektioner blossar upp. Ha också för vana att sätta några utslagsdjur i karantän för att upptäcka om nyinköpta djur bär med sig infektioner som din besättning inte träffat på och därmed är mer känsliga för.
