Vid en konferens som anordnades av Sheep veterinary Society träffade jag Gård och Djurhälsans veterinärer Andrea Holmström och Karin Lindqvist Frisk. De berättade att i Sverige används endast skott i blindo och med goda dräktighetsresultat. Påhejad av min handledare, Neil Sargison, fick mötet med veterinärduon mig att utmana den brittiska uppfattningen och prova skott i blindo i Storbritannien.
Efter viss ansträngning övertalade jag fåraherden för fårbesättningen vid Edinburghs universitet att få prova insemineringsmetoden på 20 tackor. Sheep Veterinary Society och EBLEX bistod med pengar för att genomföra det hela. Sperma samlades från en av Texelbaggarna i fårflocken och blev infryst av AB Europe. Dock medföljde ett varningens ord från en av deras Australiensiska veterinärer: ”Vart tionde år är det någon som provar den där metoden, vanligtvis någon från Nya Zeeland, och den funkar aldrig.”
För att förfina min inseminationsteknik reste jag till Sverige. Tack vare Andrea Holmström vid Gård & Djurhälsan träffade jag professor Lennart Söderqvist vid SLU och flera svenska fårägare med erfarenhet av seminering. Det var mycket lärorikt.
Till skillnad från i Sverige där de flesta tackor stallas in i samband med betäckning hålls de nästan alltid utomhus i Storbritannien. Därför användes en teaserbagge med stämpeldyna för att hitta tackor när det var dags att seminera. Tjugo tackor inseminerades med frusen Texelsperma och sedan släpptes en Suffolkbagge ut för att efterbetäcka de som inte blev dräktiga vid seminering.
Sedan följde en nervös väntan på lamning. Vad skulle det bli? Tio av 20 tackor födde Texelkorsningar, vilket indikerar att de blivit dräktiga efter insemination. Resten av tackorna födde Suffolkkorsningar. Således en succé med 50 % dräktighet.
Mitt försök är litet men resultaten har rönt stort intresse på flera konferenser och jag hoppas att fler försök i större skala snart kommer till stånd. Spännande fortsättning följer…
