Hur uppkommer antibiotikaresistens?
Gener (arvsanlag) för antibiotikaresistens finns naturligt hos en del bakterier. Sådana gener kan också bildas spontant, genom mutation. I en del fall kan dessa gener även överföras mellan bakterier.
När bakterier utsätts för antibiotika (till exempel vid behandling av en infektion) har de bakterier som bär på resistensgener större chans att överleva än de övriga. Därigenom gynnas de resistenta bakterierna och de växer i antal. Denna process kallas selektion.
Om bakteriernas levnadsmiljö innehåller mycket antibiotika gynnas de antibiotikaresistenta bakterierna på bekostnad av de icke-resistenta. Större antibiotikaanvändning medför därmed högre förekomst av resistenta bakterier.
Hur sprids antibiotikaresistens och antibiotikaresistenta bakterier?
Antibiotikaresistenta bakterier sprids på samma sätt som icke-resistenta bakterier. De vanligaste smittvägarna är direktkontakt med en smittad individ eller indirekt kontakt, via ytor, händer, utrustning mm. Människor och djur kan bära på antibiotikaresistenta bakterier i sin bakterieflora t ex i näsan, i svalget eller på huden utan att ha symtom.
Varför kan bärarskap av antibiotikaresistenta bakterier utgöra ett problem?
När en individ av någon anledning får nedsatt immunförsvar kan bakterierna (både resistenta och icke-resistenta) växa till och orsaka infektion. Det finns även risk att de resistenta bakterierna sprids från en symtomfri smittbärare till andra individer.
Vad är MRSA?
Så kallade gula stafylokocker, Staphylococcus aureus, är vanliga omgivningsbakterier som periodvis kan förekomma på hud och slemhinnor hos friska människor och djur. MRSA, meticillin-resistenta gula stafylokocker, är gula stafylokocker som blivit resistenta mot penicillin och penicillinliknande antibiotika. Detta innebär att infektion med MRSA är svårbehandlad.
Läs mer:
Folkhälsomyndigheten | Sjukdomsinformation om meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)
Hur sprids MRSA?
MRSA sprids som vanliga gula stafylokocker, dvs genom direkt kontakt med en smittbärare, eller indirekt kontakt via ytor, händer, kläder, utrustning och liknande. Livsmedel bedöms inte utgöra någon risk för MRSA-spridning.
Vad är LA-MRSA?
Den särskilda typ av MRSA som förknippas med lantbruksdjur (inklusive hästar) kallas ibland LA-MRSA, där LA står för Livestock-associated (”stordjursassocierad”). Det finns flera olika typer av LA-MRSA varav MRSA CC398 är den vanligaste.
Finns LA-MRSA i Sverige?
I Sverige har MRSA bland lantbruksdjur påvisats hos häst, nötkreatur gris, get och får. Isolaten hos gris har tillhört så kallad LA-MRSA. MRSA har också konstaterats hos sällskapsdjur och vilda djur, men vilka typer man hittar där skiljer sig åt mot lantbrukets djur. MRSA anses dock fortfarande ovanliga hos både lantbrukets djur och sällskapsdjur. Detaljerad information finns hos SVA.
Läs mer:
SVA | Råd omkring MRSA hos gris
SVA | Swedres-Svarm-rapporten
Hur ser det ut i andra länder?
I en EU-övergripande studie som gjordes 2008 och omfattade grisbesättningar i 24 länder påvisades MRSA i grisbesättningar i 17 länder. Den genomsnittliga förekomsten var 14 % (livdjur) respektive 26 % (slaktgrisar) men varierade mellan länder. I de länder där MRSA-förekomsten var som högst låg den på ca 50 %. År 2025 genomförs en ny baslinjestudie på förekomst av MRSA hos slaktgrisar i EU. När resultaten är analyserade kommer vi veta mer om nuläget i Sverige och övriga europeiska länder.
Läs om baslinjestudien från:
Eurosurveillance | Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA): burden of disease and control challenges in Europe
EFSA | Analysis of the baseline survey on the prevalence of methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) in holdings with breeding pigs, in the EU, 2008 [1] – Part A: MRSA prevalence estimates
Hur förebygger man spridning av MRSA?
Det är alltid viktigt att hålla antibiotikaanvändningen på en så låg nivå som möjligt för att förhindra att antibiotikaresistenta bakterier utvecklas, förökar sig och sprids. När det gäller MRSA är förebyggande smittskyddsrutiner särskilt viktigt, eftersom denna bakterie har lätt för att spridas.
Smittskyddsrutiner för att förebygga MRSA hos lantbrukets djur innebär dels att förhindra att smitta förs in till gården via inköpta djur (inkl importdjur/-produkter), persontrafik, utrustning och transporter mm, dels att minimera risken för att eventuell smitta hos djuren ska överföras till människor eller djur inom gården eller djur på andra gårdar. Att vara ansluten till och följa regelverket för Smittsäkrad Besättning Gris nivå Spets ger bra smittskyddsrutiner som också är effektiva för att förebygga att MRSA förs in i besättningen.
Läs mer om programmet och smittskydd på www.smittsäkra.se. På Gård & djurhälsans finns ytterligare information om smittskydd.
Finns det olika sorters antibiotikaresistenta bakterier?
Ja. Några av de mer kända antibiotikaresistenta bakterierna är MRSA och VRE. Ett särskilt resistensmönster, s k ESBL, ses hos olika sorters bakterier, främst tarmbakterier. När det gäller svenska livsmedelsproducerande djur bedöms i regel dessa bakterier inte utgöra något större problem, men vi behöver alla hjälpas åt för att bevara det hittills gynnsamma läget.
Läs mer i den senaste SWEDRES/SVARM-rapporten om resultaten från övervakningen av antibiotikaanvändning och förekomst av antibiotikaresistenta bakterier hos människor och djur i Sverige.
