Nötkreatur har fyra magar, tre förmagar och en löpmage som fungerar som vår egen mage. Fodret förbereds och spjälkas till mindre beståndsdelar genom förmagsjäsning. Genom idisslingen bearbetas
fodret och spjälkas till näringsämnen för djuret. Med tuggningen finfördelas fodret och den basiska saliven har en buffrande effekt på våmmens pH-värde.
Nötkreatur är i grunden en gräsätare och när vi tillför fodermedel som spjälkas snabbt, till exempel spannmål sker en pH-sänkning. Det blir alltså en surare miljö. pH-värdet kan också sänkas om man har ett gräsensilage som är väldigt spätt eller om strålängden är väldigt kort eftersom fodret då spjälkas snabbt.
NÄR VÅMMENS PH-VÄRDE blir surt, påverkas våmslemhinnan negativt och det blir små sår i våmväggen. Genom dessa små sår kan bakterier smita ut i blodbanan och de når med blodet så småningom levern där de fastnar och kan bilda bölder. Vissa bölderkan med tiden bli ganska stora och ibland kan de också brista och orsaka plötsliga dödsfall. Man kan inte på utsidan se vilka djur som har leverböld.
Däremot kan man få mycket information om hur väl våmmen mår genom att bedöma djuren. Titta noga efter hur många djur som idisslar. Titta också efter hur fyllda djuren är i hungergropen bakom revbenen och under ländryggens utskott. Är våmmen välfylld så syns det, annars ser man en djup håla i hungergropen. Idisslande djur med fylld hungergrop har troligen en våm i trim. Som en grundregel önskar man att 90 procent av djuren ska ligga och idissla två timmar efter utfodring om man har styrd utfodring. För de besättningar där det finns mat hela tiden är riktvärdet att 60 procent av djuren bör ligga och idissla. Att titta på gödselns konsistens och innehåll ger också ledtrådar till hur våmmen mår och där vill man inte att gödseln ska vara för lös.
Om besättningen har mycket problem med klövspaltsinfektioner löper man en ökad risk att också ha lite mer frekvens av leverbölder. Det beror på att den bakterie som orsakar klövspalt också hittas i många leverbölder.
DET FINNS OLIKA SÄTT att reducera frekvensen av leverbölder men generellt syftar åtgärderna till att balansera våmmens miljö och pH-värde. En våm som är för sur är en dålig miljö för mikroberna
som ska göra jobbet med spjälkningen av fodret. Därför ska man vara rädd om mikroberna och låta foderomvandlingen få utnyttja sin fulla potential. Foderbyten bör därför fasas in, gärna under tre veckors tid så att mikroberna i våmmen hinner ställa in sig på det nya fodermedlet.
Genom att tillföra mer struktur i foderstaten ökar idisslingen och pH-värdet kan därigenom stabiliseras. Det behöver inte betyda att det är halm som tillförs, utan det kan också vara ett grövre ensilage
som inte är exakthackat. Strålängden påverkar nämligen också och om man har ett exakthackat foder kan extra strålängd ge god effekt. Som tumregel är en lagom strålängd lika lång som munnen är bred på de nötkreatur som ska äta fodret.
I praktiken kan vi också se en positiv effekt, det vill säga färre leverbölder, om man blandar eller mixar fodret istället för att erbjuda spannmål eller kraftfoder för sig. Anledningen är troligen att det genom blandningen blir en jämnare spjälkning än när djuren kan välja att antingen äta stora mängder spannmål eller kraftfoder.
Vid hög frekvens av leverböld bör ni kontakta er veterinär för en strategi som kan minska förekomsten. Inte bara för att förbättra tillväxten, utan också för att förbättra djurvälfärden.
Minska risken för leverbölder
- Tillför mer struktur i fodret
- Se över strålängden
- Minska mängden spannmål/kraftfoder
- Mixa spannmål/kraftfoder med ensilage
- Inför fasta rutiner för utfodring
- Undvik snabba foderbyten